Debatten om slöjan och heltäckande plagg tar aldrig riktigt slut, men den tar inte heller riktigt fart. I stället står den och stampar på samma meningslösa plats år efter år. Det är ett kraftigt underbetyg för Sverige.
Senast kom ämnet på tapeten igen efter att en ung kvinna och hennes man smygfotats när de badade i Ystad. Bilden lades upp på sociala medier, bland annat med kommentaren "uppenbart kvinnoförtryck". Fler kommentarer strömmade förstås till inom kort. "Häxa" och "IS" bland dem.
Länge än så här brukar den så kallade offentliga debatten aldrig komma. Det skriks och skränas på ena sidan, ofta med klart kvinnoförnedrande ton samtidigt som man åberopar kvinnlig frigörelse. Ibland är det ren och skär rasism det handlar om. Men många gånger bottnar det faktiskt inte i varken kvinnoförakt eller hat mot andra grupper.
Den andra sidan är inte bättre den. Så snart en kvinna i hijab utsätts för något otrevligt så kliver halva eliten fram och försvarar inte kvinnan ifråga utan plagget i sig som något gott. I mångt och mycket är en inverterad version av prostitutionsdebatten som utspelar sig.
Den stora skillnaden är att där har samhällstoppen anpassat sig. Det är i stort sett bara bland ungdomspolitiker med varierande former av liberalism bakom sig som kravet på legalisering är någorlunda vanligt. De flesta andra kan erkänna att människor kan välja att sälja sex utan att vara offer, men att det i den frivilliga prostitutionens svallvågor frodas avarter så allvarligt kränkande mot alla former av människovärde. Det principiella värdet av att människor ska vara fria att sälja sina kroppar är inte i närheten av att kunna mäta sig med det högst ofrivilliga lidande som kommer med prostitutionen.
Åtskilliga kvinnor väljer likaledes att klä sig täckande. Helt av egen fri vilja, inte av tvång. På samma gång vet vi att många inte har det valet. Och även om det inte är ett problem att en kvinna som lika gärna hade kunnat välja att bada i en bikini väljer att ha på sig en burkini i stället är det ett problem att andra inte tillåts göra det valet för sig själva.
För en del kvinnor innebär de heltäckande plaggen frihet, för andra är det en påtvingad underkastelse, närmast en form av slaveri i modern mening. Principerna ger inte mycket vägledning där utan gör att vi enbart står och stampar. Det är fråga om en helt vanlig målkonflikt. Är vi beredda att acceptera fullständig klädfrihet, även om vi vet att det bidrar till att upprätthålla ett regelrätt helvete för många kvinnor?