Syftet med UKAS var att komma tillrätta med de skenande kostnaderna för ett explosionsartat ökande studentantal – genom att effektivisera genomströmningen på den akademiska frihetens bekostnad. Reformen genomfördes bara delvis, men rörelseriktningen var tydlig redan då.
Fem och ett halvt decennium senare slår antalet studenter vid svenska universitet och högskolor rekord efter rekord. Även lärosätena blir allt fler, med följden att forskningsmiljöerna sprids ut. Produktionstakten – räknad i publiceringar och examinerade studenter – är nyckeln till både finansiering och renommé. Arbetsgivarna skriker efter högkvalificerad arbetskraft, och frågar hur högskolan bättre kan bidra till kompetensförsörjningen.
Följden? Noga uttänkta program ersätter frikurser och arbetsmarknadsmässorna kantar hela vägen fram till det prydliga diplomet som certifierar anställningsbarhet. Högskolepolitikens vanligaste utspel torde vara ”10 000 platser fler på yrkesutbildning X”.
Ordet universitet kommer av latinets universitas, i betydelsen helhet eller samfund. Samfundet i fråga har sedan begynnelsen bestått av lärare och studenter. Det fria utbytet mellan de forskande mästarna och de vetgiriga lärjungarna – och utbytet mästarna emellan – utgör själva kärnan i universitetet som koncept: det består av människor.
Med ett sådant synsätt har även studenterna har sin naturliga plats i högskolans kollegiala ekosystem. Som medlemmar i det akademiska samfundet deltar studenterna i samma sökande efter ny kunskap som lärare och forskare – om än på en betydligt mer grundläggande nivå. När ett universitet fungerar som bäst går utbildningen och forskningen hand i hand. Under resans gång formas studenterna av kunskaperna, insikterna och utbytena. Världen blir större – på samma gång mer förunderlig och mer förståelig. Det är en resa vi kan kalla bildning.
Att sådana intellektuella miljöer finns – och har funnits sedan medeltiden – är en oerhörd gåva. Förutsättningslösheten, rörligheten och nyfikenheten är centrala för individens bildning, men stärker i förlängningen också forskningens frihet och kvalitet. När ett universitet fungerar som bäst går utbildningen och forskningen hand i hand – pådrivna av människor som söker kunskapen för dess egen skull. Visst finns det befogat utrymme även för yrkesutbildningar, men allt behöver inte säljas i en sådan förpackning.
Så länge universiteten är underställda politiken och det är skattebetalarna som står för kalaset får man nog räkna med en politisk diskussion om den högre utbildningens utformning och syfte. Men det gäller att ha sitt svar redo när byråkraterna kommer.
Man måste inte bli lönsam, lille vän.