Luleå kommun är långt ifrån en av landets större kommuner. Och fem miljarder kronor är verkligen enorma mängder pengar för en kommun som Luleå. Det är belopp som kan slå sönder kommunen, ingen tvekan om den saken.
De 1,5 miljarderna läggs till de 2,6 som kommunen redan har gått i borgen för. De resterande 900 miljoner kronorna handlar om indexuppräkningar av dessa summor. Det är så att man drabbas av svindel. Är det verkligen ansvarsfullt agerat av kommunen?
Huruvida något är rätt eller fel avgörs dock inte av storleken på agerandet, även om det naturligtvis kan spela roll. Och det är bara att inse att Luleå behöver sin hamn. Den saken är bortom diskussion och egentligen inte ifrågasatt av någon. Men det är också detta som fäller avgörandet.
Man kan invända både det ena och det andra. Hamnen är en nationell angelägenhet, och för den delen en regional sådan. Man kan argumentera för att såväl staten som andra kommuner i Norrbotten ska vara med och betala för kalaset. Men det är inte så det fungerar. Hamnen är vår angelägenhet och det är vi som måste rusta den för framtiden.
Kommunstyrelsens ordförande Carina Sammeli (S) har rätt när hon anför det praktiska förhållandet att det Luleå som äger hamnen. Det är inte svårare än så. Beslutet har fått kritik från Socialistiskt alternativs Liv Shange Moyo om att kommunen måste ligga på staten om förlustgarantier, att det här är ett för stort ansvar för en kommun i vår storlek. På detta svarade Sammeli att det visst hade varit trevligt med statliga garantier men att verkligheten är en annan och att hamnen måste byggas ut nu för att klara av framtiden.
Ibland måste verkligheten styra och ideologi har inte så mycket med saken att göra. Luleå behöver hamnen. Varje år passerar 8,5 miljoner ton gods hamnen. Det är i nuläget, 2030 beräknas detta ha trefaldigats. Och de 600 fartyg som anlöper hamnen varje år beräknas kunna bli upp till fyra gånger så många 2030.
Det är enorma värden som passerar hamnen varje dag, redan i dagsläget. Och framtidens behov bara ökar, och med det också vårt beroende av hamnen som blir en än viktigare ekonomisk hub i kommunen. Självklart ska kommunen gå i borgen för de lån som krävs för att sköta hamnen. Och som verksamheten med största sannolikhet kommer att klara av att betala.
Verkligheten måste gå först och den kräver en hamn i Luleå.