Intervjun var fördelad på två segment, den första om demokrati och den andra om kriget mellan Israel och Hamas. Efter 20 minuter av motsägelsefulla argument och konspirationsteorier, framstod Greta som en antidemokrat som tycker att det är “klimaträttvisa” att anklaga Israel för folkmord.
Intervjun tog sin början i de blockader som Greta med följe genomfört i försök att hindra demokratiskt valda ledamöter från att ta sig in i riksdagsbyggnaden. Programledaren frågade hur hon ser på kritiken att hon “sänder en signal” som “en del” menar är antidemokratisk.
Greta svarade visserligen pliktskyldigt att riksdagen är en fundamental del av demokratin, men gled snabbt över i att förklara att blockaden var ett sätt att visa att man fått nog. Fått nog av att “politiker använder sin makt för att upprätthålla ett väldigt destruktivt system och aktivt väljer att greenwasha och vilseleda folket genom att få det att framstå som att de gör tillräckligt”.
Att Greta får det att verka som att hon har ett konkret svar på vad som är just "tillräckligt" rimmar dock illa med vad det står på hennes egen organisations, Fridays for futures, hemsida. Där tillstår organisationen att den varken har kapacitet eller kompetens att avgöra vad som krävs för att lösa klimatkrisen. Samtidigt är både Fridays for future och dess frontfigur Greta Thunberg tydliga med att allt som görs är otillräckligt. Eller så är kanske känslan av otillräcklighet själva kärnan i rörelsen? Någon följdfråga från programledaren blev det i alla fall inte.
På frågan om hon har något intresse av att engagera sig partipolitiskt för att istället kunna påverka den vägen svarar Greta påtagligt självgott: “jag känner inte att jag har den hybrisen att jag tror att jag, till skillnad från alla andra som har provat tidigare, kommer kunna ändra saker inifrån”.
Det hon egentligen säger är att alla som tror att de kan ändra något på demokratisk väg har “hybris”. Den “nödvändiga” förändringen måste alltså komma från annat håll än det demokratiskt valda? Detta resonemang hade verkligen krävt kritiska följdfrågor. Tyvärr blev så inte fallet.
Det är väl ett tecken i tiden att många upplevde det som mer upprörande att riksdagsledamoten Tobias Andersson (SD) rullade över Gretas banderoll med sin väska på väg in i riksdagen, än att hon försökte hindra demokratiskt valda parlamentariker från att utföra sina uppdrag.