Jonas Grafström, forskare i nationalekonomi och verksam vid bland annat Ratio och Luleå tekniska universitet samt tidigare verksam på ledarsidan, vill ändå med nya boken Moderna Tider 4.0 – från kugge i maskineriet till vinnare bland algoritmerna (Volante 2020) ge en positiv bild av möjligheterna som väntar.
Om Moderna tider 4.0 hade varit en uppföljare, vad hade de tidigare böckerna handlat om och när hade de lanserats?
– Boken är en anspelning på de olika industriella revolutionerna. Moderna tider 1.0 hade nog kommit vid ångmaskinens inträde, då många flyttade in till städerna. 2.0 är när elektrifieringen kom. 3.0 måste vara när man började föra in datorer. Jag försöker argumentera för att vi är på väg mot 4.0, med snabbare teknikutveckling än vi någonsin haft, vilket mestadels är positivt.
Finns det något som begränsar hur snabbt den tekniska utvecklingen kan gå?
– Den största bromsen just nu är politiken. Precis som tidigare slår tekniken politiken. Mycket av tekniken som finns kan ligga färdig att använda men vara förbjuden. Ansvarsutkrävandet i lag för till exempel självkörande bilar måste ju komma på plats. Dessutom låter vissa företag bli att införa ny teknik för att de inte vill vara först. De vill inte göra sig av med anställda om de inte behöver.
Hur ser du på utvecklingen vi bevittnar just nu, under coronapandemin?
– All teknikutveckling rör på sig där i bakgrunden. Vi kommer att se ett helt annat näringsliv när det här är klart. Många duktiga anställda som blir utan jobb kan då förverkliga sina egna idéer. Utvecklingen kan leda till positiva saker. Det kommer att gå bra, men inte för alla.
Framtidstro eller ej är något som delar människor just nu. Vad händer med framtidstron framöver?
– I vissa grupper kommer oron att öka. Till exempel lastbilschaufförer, som i dag har ett hyggligt betalt jobb. Deras framtidstro kommer inte att vara jättestor när lastbilarna blir självkörande och de måste gå tillbaka till skolbänken. Men de som äger sina lastbilar kommer att kunna tjäna mycket pengar på att de blir självkörande.
Galleriorna och butikerna då, hur ser deras framtid ut?
– Utdöende butiker och gallerior i stadskärnorna har folk redan sett mycket av. Det som skulle ha skett på några år sker nu under pandemin på några veckor. De yngre i dag har en helt annan syn på hur man handlar. Men det som är intressant är att det inte har blivit färrejobb, utan att arbetstillfällena i stället har ökat med lagren och utkörningarna. Och där det tidigare har varit affärer har det vuxit fram restauranger och caféer.
Hur stämmer den utvecklingen med många kommuners planer för stadskärnorna?
– Lokalpolitiker tar hänsyn till intressegrupper som man känner och som finns i dag, men de som inte har vuxit fram än hörs ju inte. Det som är på väg vet man ingenting om.
Hur ser du på möjligheterna att mitt i karriären omskola sig från ett utdöende yrke till ett nytt?
– Det beror på. Vissa yrken är så specialiserade att det är svårt. Står man på bara ett ben kan man falla. Men vad är ett vettigt råd till någon? En gymnasieelev ska till exempel vara försiktig med vad han eller hon tänker sig för arbete i trettioårsåldern.
Vad kräver utvecklingen av politiken och arbetsmarknadens parter?
- De har varit bra på att bejaka omställning. Att omskola människor. Totalt blir vi då rikare. Men det kan bli svårare nu eftersom det är mer avancerade jobb som växer fram.