Trender och traditioner går inte alltid hand i hand och att döma av sociala medier gäller det definitivt synen på det nya året. Trenden är tydlig, många vill inför nyår delge sin summering av det gångna året. Men egentligen är det kanske mer av en recension, vilket är ett delvis märkligt sätt att betrakta förfluten tid.
De flesta verkar dock vara överens om att 2022 var ett riktigt stinkande skräpår. Samma bedömningar har givetvis gjorts även de senaste två åren. Och på sätt och vis är det förstås väldigt lätt att förstå. Det finns inget särskilt upplyftande i en pandemi som gör att vi avskärmas från varandra och stör hela världens sammanhållning. Lika lite går det att se något positivt på att vi nu återigen har ett lagvidrigt krig i Europa där Putin försöker förneka andra länder rätten att bestämma sina egna öden.
Klart att man blir deprimerad. Men det finns alltid skäl att misströsta om vi bara vidgar synfältet tillräckligt. Eländet är om inte konstant så åtminstone ständigt närvarande för någon del av mänskligheten. Ska vi utvärdera vår tid på planeten enbart utifrån detta har vi inga förutsättningar att leva lyckliga liv.
Även om vi gör rätt i att uppmärksamma allt det onda som händer i världen och försöka göra något åt det bör vi också fokusera mer på de små tingen som bärare av våra liv. Familj och vänner, arbetskamrater, föreningsaktiviteter – allt kan sätta guldkant på tillvaron på en daglig basis. En god bok, en tänkvärd pjäs eller en vacker målning kan också beröra oss på ett meningsfullt sätt. Ett leende, ett vänligt ord och liten men omtänksam handling kan alla skänka glädje och mening till en dag – och därmed även till ett år och ett liv.
Och nog syns detta synsätt fortfarande i alla de önskningar om ett gott nytt år som också delas omkring nyår. De är förhoppningar om personligt lyckosamma tidsrymder. I vart fall delvis, sedan önskar vi förstås alla även att världen blir bättre.
Kanske är förresten vår trendiga svartsynthet i själva verket bara ett tecken på vidskeplighet. I så fall skulle vi bara vara som skådespelare eller jägare. De senare har en underhållande tendens att spela upprörda när någon önskar dem god jaktlycka. Så gör man förstås inte. I stället går jägarna runt och muttrar skitjakt till varandra i hopp om att Diana då ska le mot dem. Det är värt ett försök.
Så gott nytt skitår på er, allesammans! I det stora men kanske framför allt i det lilla.