Utredningen, som ska presenteras i vinter, har delats upp i fokusområden. Några är lätta att förstå. Till exempel Sveriges överimplementering av EU-regler. Det är angeläget att staten slutar diskriminera sina medborgare och företagare.
Andra är mer kryptiska, och i vissa avseenden är det inte helt lätt att förstå vilka problem regeringen egentligen vill lösa. Bland annat kring serviceskyldighet.
Frågetecknen till trots är det välkommet att regeringen vågar peka ut Miljöbalken som ett problem. Det har den varit ända sedan år 1998, vilket framför allt många småföretagare kan vittna om. Tyvärr gick detta inte upp för beslutsfattarna förrän det drabbade stora, och ibland statsägda, företag.
För alla som upplevt Miljöbalken inser att den måste rivas upp och göras om från grunden. Därför är det oroande att det ända sedan utredningen tillsattes gått att förnimma att regeringen inte är beredd att gå så långt som det behövs.
Det började redan när utredningen tillsattes och statsminister Ulf Kristersson (M) förklarade att ambitionen var att ”korta ledtiderna för olika miljötillstånd när det gäller den sortens investeringar som har långsiktig klimatnytta”.
Även energi- och näringsminister Ebba Buschs (KD) exempel på vad som kräver förbättrat regelverk bekymrar – elnät, metallproduktion, batterifabriker, kärnkraftverk, koldioxidlagring och vätgasproduktion.
Regeringens senaste giv i ämnet inger ytterligare oro. Förra veckan presenterades idén att inrätta en tillfällig lag om att försvaret ska slippa prövningar enligt Miljöbalken under fem år. Det ska räcka med en anmälan, och sen ska ärendena tillståndsprövas i efterhand. Det är som att regeringen vet att utredningens förslag kring ledtider inte kommer räcka.
Oron att bara vissa sektorer och stora projekt får lättnader medan småföretagen lämnas kvar i ett byråkratiskt träsk är motiverad.
För det är viktigt att när vi nu äntligen kan få till stånd ändringar av Miljöbalken att dessa innebär ökad rättssäkerhet för alla. Inte bara stora företag och de politiskt mest gångbara satsningarna.
Småföretagarna är minst lika viktiga, ofta mer. De är på många håll ryggraden i det lokala näringslivet. Dessutom måste ibland även projekt utan uppenbara klimatfördelar få tillstånd. Därför måste Miljöbalken göras om, och förändringarna måste gälla alla oavsett storlek och ägare. Försitt inte chansen till nödvändiga ändringar.