I mitten finns det radioaktiva ämnet kobolt 60. I de tårtbitar som bildar cirkeln står olika sorters växter. Ju närmare mitten desto mer radioaktivitet utsätts växterna för. De mest bestrålade växterna dör vanligtvis medan de längre ut i cirkeln utvecklar slumpvisa mutationer.
Det kanske låter farligt men det är så en del av de grödor som används i livsmedelsproduktionen i dag togs fram. Bland annat många av de vetesorter som används till italiensk pasta. Det var nämligen mutationerna man var ute efter. Man tvingade helt enkelt fram förändringar i arvsanlagen. De plantor som utvecklade oönskade egenskaper kastades, och de som muterades i positiv riktning fortsatte man att avla på. Det är så här växtförädlingen har fortsatt.
Trots moderna, kraftfulla datorer är växtförädling fortfarande ett omfattande arbete med lång tidshorisont. Men det finns sätt att snabba på och precisera denna process. Dels genom genmodifiering där man förändrar eller lägger till arvsanlag, ibland från andra arter, eller den så kallade gensaxen som innebär att man helt enkelt tar bort oönskade egenskaper.
Genmodifiering och gensax erbjuder fantastiska möjligheter. Med gm-grödor som utvecklar eget insektsgift minskar behovet av bekämpning. De allra fattigaste lantbrukarna i Indien har förbättrat sina inkomster radikalt med gm-grödor. På andra håll har gm-grödors minskade arbetsbehov lett till att fler, i synnerhet flickor, kunnat gå i skola. Smolket i glädjebägaren är att miljöorganisationer i väst motsatt sig odling av vitamin A-berikat gm-ris. Under de cirka två minuter det tar att läsa denna text har därför sju barn dött av A-vitaminbrist.
Trots alla fördelar har båda teknikerna varit så omgärdade av regler att de i EU varit i praktiken förbjudna. Det är smått ironiskt att vi i Europa först belönar upptäckten av gensaxen med Nobelpriset och sedan förbjuder den.
Det är därför välkommet att EU-kommissionen nu flaggar för förbättrade regler. Enligt förslaget ska grödor som tagits fram med hjälp av gensaxen och de som bara innehåller arvsanlag från den egna genpoolen inte placeras i samma kategori som gm-grödor, och därmed bli lättare att utveckla och odla. Att ge europeiska lantbrukare och växtförädlare tillgång till gensaxen är bra men det räcker inte. EU måste sluta vara den vetenskapsfientliga avkroken i norr och godkänna även traditionella gm-grödor.