Frågan har funnits med åtminstone sedan 90-talet, då både LO och TCO sade sig vara principiellt för en arbetstidsförkortning. Då var argumentet att minska arbetslösheten genom att dela på jobben. Nu är argumentet oftare psykisk hälsa men också en förhoppning om ökad produktivitet.
Men tyvärr är det nog så att just en lagstadgad kortare arbetstid inte skulle lösa samhällsproblemen kring vare sig psykisk ohälsa och stress eller arbetslöshet.
Nyligen publicerade Konjunkturinstitutet en studie som sammanfattar det rådande forskningsläget vad gäller effekter av förkortad arbetstid. Sammantaget pekar den mot att lagstadgad kortare arbetstid skulle kosta mer än det smakar. När antalet arbetade timmar blir färre minskar BNP.
Det finns visserligen data som pekar på att effektiviteten på en arbetsplats ökar något när människor jobbar kortare dagar. Men den ökade produktiviteten är inte tillräckligt för att kompensera för den minskade arbetstiden.
Kostnaden för varje arbetad timme ökar för arbetsgivarna. Sverige skulle bli mindre attraktivt för nya etableringar och industrin skulle bromsa in. Många hushåll skulle få problem med ekonomin. Samtidigt skulle sjukvården och omsorgen behöva skäras ned. Knappast en framgångsväg för ett mer harmoniskt arbetsliv.
Argumentet att arbetslösheten skulle minska håller inte heller. Det råder redan arbetsbrist i många yrken och de som står utanför arbetsmarknaden har sällan kompetensen att fylla ut för de som redan är inne.
Till detta ska man lägga det som nationalekonomen Lars Calmfors anfört i debatten; nämligen att en arbetstidsförkortning skulle komma ovanligt olägligt i vår tid. Tidigare arbetstidsförkortningar genomfördes i lägen där antalet arbetade timmar i samhället ökade. Nu står vi inför demografiska utmaningar där allt färre kommer att behöva försörja allt fler. Under de närmaste årtiondena behöver välfärden alla arbetade timmar den kan få.
Att just en lagstadgad arbetstidsförkortning inte är rätta medicinen behöver dock inte betyda att man inte gör någonting. Men lösningen finns snarare i de enskilda avtalen mellan fack och arbetsgivare, och ute på arbetsplatserna. I en del branscher och yrken finns det utrymme för kortare arbetstid – många har det redan. I andra behövs det kanske snarare skyddad tid för planering och återhämtning, eller en förbättrad arbetsmiljö eller höjda löner. Men något Alexanderhugg i form av lagstiftning finns inte.