När kommunen ska uppdatera gatunätet förvandlas breda villagator till smala diton med ökade grönytor – eller vitytor, beroende på årstid – som konsekvens. Det låter så harmoniskt och trevligt. Säkrare trafikmiljö och bättre livsmiljö. I verkligheten handlar det enbart om att kommunen avhänder sig sitt ansvar och lägger det på den enskilde. Det är inte vackert alls.
Tomtgränserna är ju desamma som de alltid ha varit. De smalare gatorna innebär att det uppstår en buffertzon mellan tomten och gatan. Och det är ett utrymme som kommunen inte tänker ta något som helst ansvar för. Tvärtom tänker man att det är helt och hållet de boendes ansvar.
Patrik Ruumensaari, ansvarig för gatudriften i Luleå, är tydlig i samtal med Kuriren att det hela framför allt handlar om att spara pengar. Visst, det finns små fördelar i övrigt menar han, men den stora poängen är att spara pengar. Och ett led i detta verkar vara att lämpa över ansvaret för delar av kommunens mark på de boende.
Det är vansinnigt fräckt. Inte minst eftersom man från kommunens sida envisas med att kalla området för infarten så att det verkligen ska framstå som om det är den boendes mark och ansvar. Men i själva verket handlar det ju om en ensidig förskjutning av förpliktelser från kommunens sida. Man väljer att spara in på vissa av kommunens invånare. Du måste skotta kommunens mark, och klippa kommunens gräs på sommaren, men ni andra slipper. Vi har inte råd att ta hand om alla.
Det är inte att undra på att detta har föranlett en tämligen utbrett missnöje bland de drabbade. Eller att det finns en omfattande skepsis hos dem vars gator ännu inte har smalnats av men där kommunen står i begrepp att göra det. Vem skulle vilja utsättas för detta i onödan. Barnen får mindre utrymme att leka och föräldrarna får ansvar för kommunal mark. Hurra.
Kristdemokraterna hör till de partier som har varit negativa till avsmalningarna från början och gruppledare Samuel Ek kräver på Facebook att kommunen nu sansar sig. I stället för att bara köra på bör man göra ett uppehåll och utvärdera effekterna av avsmalningarna innan man går vidare. Det vore en klok ordning.
Om ingenting annat bör kommunen överväga att överlåta den extra marken till de boende. Om de ändå ska ges ansvaret för marken bör de även få rätt- och rådighet över marken. Det vore det minsta kommunen kan göra i det här läget.