Reformen gjorde det möjligt för friskolor att få skolpeng för eleverna. Tanken var att öka utbudet, med mer variation mellan olika skolor och att konkurrensen skulle få skolorna att ta större hänsyn till elevernas och föräldrarnas behov. Förhoppningen var även att till exempel glesbygdsskolor som annars skulle tvingas lägga ned skulle kunna få nytt liv med privat huvudmannaskap.
Det senare ser vi exempel på hela tiden. Inte minst i Luleå där såväl Svartöstadsskolan och Vitåskolan är aktuella exempel. Även om de också visar på hur kommunen kan fortsätta att motarbeta sådana alternativ. Fördelen med dessa små, lokala skolor behöver knappast förklaras vid det här laget.
Det klagas dock ibland på att variationen inte har ökat nämnvärt. Att vi bara får samma sak men drivna av giriga kapitalister i stället. Kommunal skola i Krösus Sorks regi helt enkelt. Men det är en kraftigt missvisande bild.
Läraplanerna går ju inte att ändra på, det är samma saker som ska läras ut. Men om man ser till de numerärt mest framgångsrika skolorna erbjuder de just något annat. Flera av de största skolkoncernerna, såsom Internationella engelska skolan, IES, och Jensen, fokuserar hårt på studiemiljön. De satsar tid och energi på ordning och reda, på att skapa en tillvaro där eleverna känner sig trygga och säkra. I klassrummet såväl som på rasterna.
Exempelvis IES arrangerar läxhjälp, vilket gynnar både dem som behöver ytterligare stimuli i sina studier och dem som inte kan få den hjälpen hemifrån. De har skolanknutna klubbar som arrangerar aktiviteter. Och alla ifrån ämneslärarna till skolsköterskor och rektor är hela tiden närvarande bland eleverna. Annat än i undantagsfall står rektorn utanför skolan och hälsar välkommen varje dag. Det är ett aktivt och elevnära ledarskap som sällan ses någon annanstans längre.
Både Jensen och IES kännetecknas även av en högre andel behöriga lärare än rikssnittet. Samt en tro på traditionell undervisning. Sammantaget förefaller det som att det är just i den här typen av skolor som vi i dag hittar det som är närmast gamla tiders svenska skola. Och det ger resultat än i denna dag. Det är därför inte att undra på att det står en kvarts miljon elever i kö till IES skolor.
Var friskolereformen perfekt? Knappast. Finns det fortfarande problem som behöver åtgärdas? Absolut. Men det kan inte råda någon tvekan om att elever och föräldrar har tjänat enormt på den. Det är värt att firas.