Få saker kan sägas ha spelat så stor roll för det moderna Sveriges utveckling som malmbrytningen i Norrbotten. Den har lett till ett tekniskt kunnande i yttersta världsklass och byggt välstånd och välmående. Och gör det fortfarande. Att den kan fortsätta göra det är oerhört viktigt för Sverige även framgent.
Gårdagens besked från LKAB ger gott hopp om framtiden. På en pressträff meddelades planerna på en historisk investering på upp till 400 miljarder kronor över 20 år. 2 000 - 3 000 arbetstillfällen under tiden.
LKAB ska gå från att tillverka pellets till att göra järnsvamp – koldioxidfritt. De reducerade utsläppen detta skulle leda till motsvarar två tredjedelar av Sveriges totala utsläpp. Det är i någon mening ett naturligt steg. Inte bara därför att Sverige vill vara ett föregångsland, LKAB har något av en historia av att vara klimateffektivt. Den här förändringen gör att man åter kommer att vara världsledande på högkvalitativ järntillverkning och det utan koldioxidutsläpp.
Det står allt tydligare att Norrbotten inte bara toppar landet utan också är rikets industritekniska spets. Den utveckling som sker här saknar motsvarighet, inte bara i resten av landet utan i världen. Men den får inte tas för given. Utan gott förvaltarskap från centralmaktens sida kan allt gå i stöpet.
Ska den här omställningen måste energiförsörjningen tryggas och byggas ut rejält. Att göra stål utan kol är ingen energisnål process, hur effektiv den är görs. Norrbotten är ett nav för denna teknologi och därmed ökar energibehovet dramatiskt. Men längre söderut är man mest brydd över hur man ska kunna forsla el härifrån så effektivt och i så stor utsträckning som möjligt. Det skapar inte tillförsikt.
Ett ännu större bekymmer, enligt LKAB självt, är tillståndsprocesserna. De drar ut på tiden enormt. Åtskilliga gruvprojekt står och stampar på grund av beslut aldrig fattas. Det vore skadligt i vilken bransch som helst. Gruvindustrin är därtill extremt kapitalkrävande och politisk oklarhet har aldrig hjälpt sådana investeringar. Utan malm finns inget att förädla.
I satsningen ingår även utvinning av sällsynta jordartsmetaller och fosfor. Något som är välkommet ur såväl klimat- som säkerhetssynpunkt. Det senare då det minskar beroendet av bland annat Kina.
Framtiden ser ljus ut. Allt politiken behöver göra är att inte stjälpa det som redan sker. Det är ändå det minsta man kan kräva.