Myndigheten skapades 2003 och har sitt ursprung i det goda arbete som dåvarande statsministern Göran Persson (S) gjorde för att minnet av nazisternas folkmord på judar inte skulle glömmas bort – ”om detta må ni berätta”. Men hur har egentligen myndighetens uppdrag förvaltats?
Inte särskilt väl, om man får döma av ett granskande reportage i tidskriften Fokus. Journalisten Henrik Sjögren wallraffade utbildningsdagar som myndigheten anordnade. En föreläsare var professorn i religionshistoria, Mattias Gardell, känd för benhårda åsikter och som bland annat deltagit på ”Ship to Gaza” – en aktion till stöd för Hamas. Fem dagar efter massmorden i Israel står Gardell på en utbildning i myndighetens regi och relativiserar förintelsen genom att jämföra den med koranbränningar.
Detta är precis den farhåga många hade med Forum för levande historia. Nämligen att den skulle kidnappas av politiska aktivister och förvandlas till en kassako för akademiker med vänsteråsikter.
Det finns något inbyggt problematiskt med myndigheter som är vad som i marxistisk teori kallas ”ideologiska statsapparater”. Det vill säga myndigheter vars roll är att forma opinionen och vara folkuppfostrande. I svensk kontext är dessa ett nytt inslag. Historiskt var myndigheter knuta till sakområden där samhället behövde samordna sina resurser; som Sjöfartsverket, Trafikverket, Skogsstyrelsen med flera. Från och med 1990-talet fick vi ideologiproducerande myndigheter som exempelvis Ungdomsstyrelsen, Jämställdhetsmyndigheten, Barnombudsmannen och Nationella sekretariatet för Genusforskning. Det är till den gruppen som Forum för levande historia måste räknas.
Bo Rothstein, professor i statsvetenskap, skriver i sin senaste bok ”Grundbulten”, Fri Tanke förlag, att problemet med ideologiproducerande myndigheter är att de ”kortsluter det demokratiska systemet”. Tanken är ju att staten i en demokrati ska göra som folket vill. Men dessa myndigheter arbetar för att folket ska tänka som generaldirektören vill. Ett slags baklängesdemokrati med en förvaltning som hela tiden blir mer polariserad.
Regeringen borde brett utreda om sådana myndigheter verkligen är det bästa sättet att hantera viktiga frågor som till exempel arbetet mot antisemitism. Den senaste tidens händelser, inklusive Fokus avslöjanden om nivån på utbildningen, pekar på att i varje fall Forum för levande historia inte lever upp till sitt uppdrag.