I fjol var upprördheten minst lika stor när en mamma som gick med sin bebis i famnen sköts ihjäl i Malmö. Samhället enades i sin avsky mot dådet. Regeringen gjorde allt den kunde för att signalera sin indignation och dådkraft.
Statsminister Stefan Löfven (S) skrev på Twitter: "Detta har ingenting i vårt samhälle att göra. Vi ska med beslutsamhet besegra dessa mördare." Justitieminister Morgan Johansson twittrade att gärningsmännen skulle "jagas till världens ände". Ardalan Shekarabi (S), då civilminister, twittrade att "samhället kommer att besegra denna ondska". Inrikesminister Mikael Damberg (S) uttalade sig i SVT: "Jag blev otroligt berörd. Men det gör också att jag blir ännu mer beslutsam. Så här kan vi inte ha det. Det får inte fortsätta."
Ändå har det fortsatt precis som förut. Vare sig Operation rimfrost eller coronakrisen har haft någon övergripande inverkan på de kriminella gängens verksamhet. Och regeringen har faktiskt inte försökt göra särskilt mycket åt saken. Det är lätt att bli upprörd när hemskheter hamnar i rampljuset, det är svårare att genomföra faktiska förändringar.
Egentligen vet vi ju vad som behöver göras. Straffen måste motsvara brotten och så är det inte i dag. Kriminella behöver låsas in mycket längre än i dag. Dessutom från tidigare ned i åldrarna än vad som sker i dag. Kriminologen och polisen Fredrik Kärrholm beskriver i en gästledare i Svenska Dagbladet (3/8) hur kriminologer i Cambridge fascineras och förvånas över den extrema situationen i Sverige och bristen på politiskt agerande.
Det ska också sägas att alliansregeringen hade chansen att förändra straffrätten under sina åtta år vid makten. Men, vilket professorn i civilrätt Mårten Schultz påpekat, den försökte egentligen inte alls. Därmed saknar också Moderaternas partiledare Ulf Kristersson tillräcklig trovärdighet när han tillsammans med partiets rättspolitiske talesperson Johan Forssell går till angrepp mot regeringen.
Regeringen har inget att vara stolt över, inget resultat att luta sig mot, i frågan. Men det har inte M heller. I likhet med alla andra partier saknar M en plan för hur man vill förändra straffrätten. Att bara höja taket i straffskalorna gör liten eller ingen skillnad.
Om M skulle tillsätta en utredning och ta fram en konkret plan för hur man vill förändra straffrätten kombinerat med att man tar ansvar för detta även i budgetmotioner skulle man faktiskt ha något att erbjuda utöver tomma ord. För det har regeringen visat att den är minst lika bra på.