Det vore en överdrift att säga att statsminister Magdalena Andersson lät uppsluppen, det gjorde hon inte. Det är tveksamt om hon har det röstläget i sin professionella portfölj. Men som allra minst signalerade hon ett mått av lättnad när hon på gårdagens pressträff meddelade att de flesta restriktionerna hävs 9 februari. Folkhälsomyndigheten har också bett regeringen förbereda att avklassificera covid-19 som en samhälls- eller allmänfarlig sjukdom.
Landet verkade tämligen omgående enas i stora hurrarop. Och för all del, efter den försmak på det vanliga livet som vi fick i höstas har den senaste vändan av restriktioner varit särskilt plågsam. Det finns dessutom tecken på att de inte har efterlevts lika rigoröst som tidigare restriktioner.
Just detta är faktiskt ett problem för regeringen. Tilliten till dess åtgärder har minskat. Omikronåtgärderna som började införas i december har inte respekterats i samma grad. Åtgärderna möttes också av betydande kritik. Det var väldigt oklart vad restriktionerna som infördes förväntades bidra med, om de ens var motiverade om de skulle fungera som avsett och dessutom var tajmingen sedvanligt undermålig.
Just frågan om rätt åtgärd i rätt tid är det som regeringen tydligast har misslyckats med alltsedan pandemin började för två år sedan. Man har varit sen med att införa restriktioner och stundtals för snabb med att avskaffa dem. Förhoppningsvis är detta inte ett sådant tillfälle. Om vi kommer att tvingas till nya restriktioner inom ett par månader är det högst oklart i vilken grad dessa kommer att efterlevas.
Å andra sidan kan man förstå beslutet. Restriktionerna kommer oaktat allt annat ändå imponera mindre på en befolkning med hög vaccinationsgrad och hög nylig smittokvot.
Det verkar hur som helst vara dags att njuta av livets många frukter igen. Det finns gott om skäl att glädjas åt det. Men viss vaksamhet är alltjämt på sin plats. Pandemin är inte över än. Det finns dock skäl att se över hur det demokratiska inflytandet ser ut över tjänster som i kriser har visat sig råda över väldigt ingripande åtgärder utan att vara folkvalda. De är bara utsedda av regeringen. Det är ett område som kommer att behöva stötas och blötas när den här krisen väl är över.
Men ansvarsutkrävande och systemutformning har sin dag. Just nu är det dags att glädjas och att i ett förnuftigt tempo låta det goda livet återvända.