Det går nog inte riktigt att föreställa sig känslan utan att vara på plats. Sport är utöver en atletisk verksamhet framför allt en social sådan. Publiken är en minst lika viktig del av det hela som spelarna.
Att vara en supporter är att vara del av en mestadels osviklig gemenskap. Detta oavsett om det går bra eller dåligt för laget man stödjer. Man genomlider allt tillsammans – med varandra och med laget. Självklart är det en viktig del av livet, mer så för somliga än för andra visserligen. Men det är betydelsefullt för alla som deltar.
Vi är sociala varelser. När vi som under pandemin berövas stora delar av våra sociala aktiviteter skadar det oss. Det må vara nödvändigt, men det gör det inte mindre skadligt. Därför är det glädjande att laget och publiken, även om det än så länge bara är säsongskortsinnehavarna, äntligen kan återförenas. Det är ett bättre liv. Förhoppningsvis kommer läktarna inom kort att vara fulla av folk igen som får heja fram Sveriges bästa hockeylag.
Motsvarande gäller en annan verksamhet som åter slår upp portarna igen: skolorna. Förhoppningsvis kommer landets elever få gå till skolan och inte bara i skolan. Distansundervisning har sina fördelar, inte minst för små skolor på landsbygden, och det är betydligt bättre än ingenting alls. Men över lag är det inget substitut för undervisning på plats.
Särskilt skadligt bör hemmasittandet ha varit för de äldre eleverna, främst gymnasisterna. Frånvaron av strukturer är skadlig nog för många, problematiska hemmiljöer gör det etter värre för somliga. Lägg till detta att det är en ålder då den sociala träning som skolan erbjuder är minst lika viktigt som utbildningen i sig. Det är en ålder då vi formar stora delar av vår identitet.
Skolan är också platsen där man lär sig hur man beter sig i en någorlunda professionell miljö men också i en social kontext. Inte minst lär man sig mycket kring samspelet mellan könen, vad som är acceptabelt och vad som inte är det.
Alldeles för många har nu blivit utan dessa erfarenheter. Vad det kommer att leda till vet vi inte. Men vi lär förmodligen bli varse det förr eller senare. Oavsett vore det gott om alla skolhuvudmän gör sitt yttersta för att det ska gå att hålla skolorna öppna framöver.
Från klassrummen och fikarummen till läktarna – människan är och förblir en social varelse och gemenskaper spelar roll. Det kommer garanterat att märkas i kväll.