Läskrisen märks också i toppen. Studenter vid högskolor och universitet har allt oftare har läs- och skrivsvårigheter. Lärarna vid topputbildningar som läkar- och civilingenjörsprogrammen vittnar om också de måste anpassa undervisningen efter studenter som har svårt att ta till sig skriven information (Vi Lärare 11/11).
Utbildningsminister Johan Pehrson (L) kallar nu ”aktuella aktörer” till krismöte. Det är bra att den politiska nivån inser allvaret i situationen. En växande skara funktionella analfabeter är på sikt en utmaning för demokratin, och den sjunkande nivån på toppstudenter sänker Sveriges konkurrenskraft som industrination och välfärdsland.
Medan politiken diskuterar finns det dock ingen anledning för skolan att vänta. I klassrummen måste man ta ett omtag redan nu.
Det ska sägas att läskrisen inte bara handlar om vad som sker i skolan. Den tekniska utvecklingen där vi alla läser allt fler kortare texter på skärmar finns i bakgrunden. Det gör även andra samhällsförändringar. Runt hälften av alla skolbarn i dagens svenska skola talar ett annat modersmål än svenska vid frukostbordet.
Trots alla externa faktorer är det i skolan som utvecklingen kan vändas. Det finns en del lågt hängande frukter att plocka. Till exempel borde skolorna sluta att acceptera så kallad ”lyssneläsning”.
För de flesta av oss låter det som en motsättning. Med lyssneläsning menas att en elev får lyssna till inlästa texter i stället för att försöka läsa själv. Det verkliga behovet av en sådan individuell anpassning borde vara mycket begränsat. De flesta barn som kommer till skolan har de kognitiva förutsättningarna att lära sig läsa. För bara några årtionden sedan lärde sig 98 procent av eleverna i skolan att läsa och skriva utan anpassningar som lyssneläsning.
Men när tidningen Ämnesläraren gjorde en undersökning svarade hälften av mer än 1 600 tillfrågade lärare att de hade elever i sina klasser som ofta lyssneläste, i stället för att läsa på riktigt. Var fjärde lärare svarade att 20 procent eller fler av deras elever fick inlästa instruktioner i stället för att själva läsa. Genom lyssneläsningen kan icke läskunniga elever skickas vidare till nästa nivå i systemet.
Det finns inga snabba lösningar på skolans läskris. Men att sluta erbjuda lyssneläsning annat än i undantagsfall är exempel på vad som skulle kunna vara en första åtgärd.