Regeringen konstaterar i sitt lagförslag att den ökade användningen av vattenskotrar, där antalet beräknas till 12 000, har lett till oönskade konsekvenser såsom ett ökat antal olyckor. Det är givetvis illa, men ger inte en tydlig bild. Transportstyrelsens statistik visar att det har varit totalt 5 dödsolyckor mellan 2012 och 2019. Avsaknad av flytväst ligger till grund för flertalet. Antal skadade har gått från runt 5 till 8 under perioden. En höjning, men fortfarande på en väldigt låg nivå.
Andra argument som framförs är att vattenskotrar stör omgivningen. Regeringen påtalar till exempel att nöjeskörningen ofta upplevs som störande av personer i närheten eller som på längre avstånd kan höra vattenskotern. Därtill lyfter regeringen att vattenskotrar kan ta sig in i skyddade kustområden och påverka exempelvis fåglars häckning negativt.
Förekomsten av ett förarbevis ändrar dock inte något av detta. En vattenskoterförare omfattas dessutom redan av sjölagen (1994:1009), fartygssäkerhetslagen (2003:364) och sjötrafikförordningen (1986:300), som reglerar hur trafik till sjöss ska bedrivas rent generellt. Det finns alltså redan bestämmelser runt sjöfylleri, vårdslöshet i sjötrafik eller brott mot sjöfartsregler som måste beaktas.
Det finns två skäl att ha system med förarbevis. Det ena är att det är svårt och kräver utbildning. Så är det till exempel med bilar, men egentligen inte med vattenskotrar. Det andra skälet är att om det finns förarbevis så kan de dras in för den som missköter sig.
Detta lär dock inte ske av sig självt utan reglerna måste verkställas på något sätt. Eftersom det inte är brist på regler utan tillämpning som har varit problemet hittills är det svårt att se vad dessa förarbevis i praktiken kommer att tillföra.
Vem är det som ska kontrollera skoterförarnas förarbevis och ta dem när de missköter sig? Jo, Kustbevakningen vars främsta funktion är att agera räddningstjänst. Det finns inte resurser att se till att dessa regler efterlevs i någon påtaglig utsträckning.
Därtill skapar förslaget administration och kostnader för den enskilde. En ny bransch med mer eller mindre seriösa vattenskoterförarutbildningar lär ser dagens ljus. Till vilken nytta?
Som ofta är detta symbolpolitik. I stället för att skärpa straff och andra påföljder för dem som missköter sig blir svaret från politiker mer regler och mer krångel för alla. Det visar på en enorm övertro till byråkratins möjligheter.