I söndags kväll meddelade statsminister Magdalena Andersson (S) och försvarsminister Peter Hultqvist (S) att regeringen kommit fram till att Sverige kan skänka 5 000 pansarskott av typen Pansarskott 86, 5 000 hjälmar, 5 000 skyddsvästar och 135 000 fältransoner till Ukraina. Därutöver ska Sverige ge 500 miljoner kronor i direkt stöd till Ukrainas väpnade styrkor och vi höjer det humanitära biståndet med lika mycket.
Finansutskottet var nästan enigt när det på måndagsförmiddagen röstade igenom regeringens förslag. Vänsterpartiet röstade emot efter att på central nivå ha gått vilse alldeles. Partiets ekonomisk-politiske talesperson Ali Esbati menade att det pansarskotten som gjorde att partiet inte kunde rösta för. Partiet vill inte skicka vapen till en aktiv konflikt.
Samtidigt har V:s partiledning alltså inget problem med att skicka 500 miljoner kronor till Ukraina som de kan köpa valfria vapen för – vilket alltså är själva syftet med överföringen. Men de vapnen tar ju längre tid att få på plats förstås. Vad V i praktiken motsatte sig var vapen som snabbt kan sättas i ukrainska händer.
Det var dock inte länge sedan också statsministern menade att Sverige inte kunde skicka vapen till Ukraina eftersom det skulle vara emot svensk praxis och möjligen emot svenska vapenexportlagar. Så gick det ett par dagar och hux flux fanns inga problem längre. Det är ett märkligt beteende, men möjligen läste någon på regeringskansliet faktiskt lagen och insåg att det står bör och inte ska. Med en mer rimlig tolkning av vad defensiva vapen innebär blev genast väldigt mycket möjligt.
Det är gott och väl att Sverige bistår Ukraina. Pansarskotten är väldigt bra, även om vi nog bör ha bidragit med ett antal pansarvärnsrobotar av typen Robot 57, som Ukraina faktiskt efterfrågade. Mycket talar för att Ryssland kommer att sätta in ett ökat antal tunga stridsvagnar inom kort och en blandning av vapnen hade nog varit önskvärt.
Det hela är ett enastående bevis på att om man vill så går det. Regeringens velande kostade visserligen nog så många dyrbara dagar. Nu gäller det att få allting i ukrainska händer så snabbt som möjligt. De närmaste dagarna kommer att bli avgörande för hur kriget går.
Och försvarsministern bör redan ha börjat se över vad mer vi kan skicka. Kriget är långt ifrån vunnet och Ukrainas behov av stöd ökar för varje dag.
Ära till Ukraina! Ära till hjältarna!