Omvärldsläget är så att Sverige behöver fler soldater, inte färre. Försvarsmakten, och pliktverket, utkämpar därför ett tvåfrontskrig för att säkerställa att fler soldater utbildas och att så många som möjligt av dessa stannar kvar i uniform.
Den ena fronten består i de villkor man får om man väljer att stanna kvar. Det handlar inte enbart om pengar även om den lägsta ingångslönen, 22 000 kronor före skatt, är på samma nivå som på valfri snabbmatskedja.
Den andra fronten handlar om de krav som ställs för att få påbörja en militär utbildning. Dessa krav kvarstår från tiden när Försvarsmakten i huvudsak inriktat sin verksamhet på insatser utomlands och är därför inte anpassade efter det nuvarande läget, läs för höga.
Sänkta krav handlar inte om att utbilda sämre kvalificerad personal i Försvarsmakten. Att ändra kraven handlar inte om att försämra varken värnplikten eller de värnpliktiga. Det handlar om att anpassa sig efter en föränderlig värld.
Christina Malm är generaldirektör för Plikt- och prövningsverket och beskriver för DN att dagens krav gör att många som skulle passa bra i försvaret blir bortvalda innan de får chansen att göra värnplikt.
Att förändra kraven på de som tas ut till värnplikt så att dessa går i takt med den verklighet våra soldater utbildas för torde vara självklart. Förbättrade villkor för fastanställda kräver anslag och kommer ta längre tid att se effekten av. Men bägge bör genomföras skyndsamt.
NATO har som mål att medlemsländerna skall avsätta 2 procent eller mer till försvarsbudgeten. Sverige är med sina 1,43 procent en bra bit ifrån att uppnå detta. Det finns med andra ord budgetutrymme för att genomföra dessa förändringar.
Historien lär oss att tvåfrontskrig sällan har gynnsam utkomst för den som befinner sig i mitten. Tyvärr är det ett sådant som överbefälhavare Bydén och generaldirektör Malm har att utkämpa. Som tur var är ansvarsfördelningen tydlig:
Pliktverket behöver anpassa rekryteringen efter den nya verkligheten våra soldater och sjömän kommer verka i. Försvarsmakten behöver anpassa villkoren så att fler soldater och sjömän väljer att stanna kvar efter fullgjord värnplikt.
Förbättrade villkor och ökat antal sökande leder till förbättringar i flera led. Vi kan öka antalet soldater samtidigt som vi behåller delar av den högpresterande skara som nu efter utryckning snabbt byter strumpor, dricker vatten och marscherar vidare.
Vi måste vara medvetna om att detta kräver målmedvetet arbete över flera år, kanske generationer, men det är inte ett argument för att inte börja nu. Det är möjligen en dyrköpt läxa att lära sig för att stoppa framtida nedskärningsförslag. Slut. Frågor? Verkställ!