Mordet, som inte ska ha varit slumpmässigt utan riktat mot just Wieselgren, skedde på Donners plats i hjärtat av Visby och Almedalsveckan. Att det gick att genomföra är inte särskilt konstigt. Almedalen är ett makalöst tillgängligt evenemang där många av landets höga befattningshavare vandrar fritt i folkmängden.
Det är en av de stora förtjänsterna med alltsammans, det är en manifestation av vårt öppna samhälle. Ingen grad av kontroll och polisnärvaro kan dock hindra den som verkligen bestämt sig för att skada andra människor. Ändå är det ofrånkomligt att mordet ger upphov till en offentlig rannsakan av hur vi arrangerar liknande tillställningar.
Så var det även efter mordet på utrikesminister Anna Lindh, 2003. En händelse som uppvisar somliga likheter med detta mord. Det var på en gång politiskt och opolitiskt och ett slags sätt för gärningsmannen att kommunicera med omvärlden. Ännu har vi begränsad information om mannen som släckte Wieselgrens låga. Det förefaller vara fastslaget att han har en bakgrund i extrema Nordiska motståndsrörelsen, en samhällsfarlig miljö som också förordar våldsanvändning för att nå sina mål.
Det engagemanget ska dock ligga ett par år tillbaka i tiden och mordet lär enligt åklagare snarare handla om psykiatrin. Det kan vara värt att notera att det under hela Almedalsveckan ska ha stått personer vid Donners plats och delat ut scientologstartade Kommittén för mänskliga rättigheters tidning med hätska artiklar om psykiatrins påstådda brott. Det behöver förstås inte finnas ett samband men det framstår i vart fall som ett nog så pikant sammanträffande att det förtjänar att utredas vidare.
Gärningsmannens ideologiska umgänge kommer förstås att kartläggas tämligen nogsamt, och det är viktigt att så sker. Precis som betydelsen av mannens åtminstone tidigare koppling till den våldsamma nazistiska miljön. Ännu har denna tragiska händelse bara rest en stor mängd frågor, men det förefaller möjligt att det finns något att lära här om människor som lämnar extrema, våldsamma miljöer men som dyker upp i andra, mer eller mindre extrema ideologiska sammanhang där våldsutövning traditionellt sett inte har förekommit.
Tills vidare kan vi dock bara konstatera att ett kompakt mörker bestående av mänsklighetens sämsta sidor har lagt sig över Visby. Det kvarvarande minnet kommer inte att bli starten på en intressant valrörelse utan tragedi och sorg.