Den senaste koranbränningen fick som väntat en lång rad reaktioner. Turkiets president Erdogan gick i taket. Sveriges ambassad i Bagdad stormades. Marocko tog hem sin ambassadör från Sverige. Iran tänker inte skicka hit någon ny. Och så vidare.
Det mesta av detta kan förstås Sverige leva med även om man tycker att det är lite påfrestande. Förhållandet till Turkiet är dock särskilt angeläget för tillfället med anledning av den svenska Natoansökan. Regeringen vill förstås få ansökningsprocessen ur världen snabbast möjligt och gör vad den kan för att framställa Sverige i, för ändamålet, bästa möjliga dager. Så långt är allt begripligt. Men när man börjar titta på det mer konkret ser saken värre ut.
Islamiska samarbetsorganisationen uppmanade världens regeringar att vidta åtgärder för att förbjuda framtida koranbränningar och andra skändande handlingar. Strax efteråt klev UD över gränsen. Regeringen har redan tagit avstånd från koranbränningar upprepade gånger. I onsdags uttalade sig statsminister Ulf Kristersson (M) och sade att bara att det är lagligt betyder inte att det är lämpligt.
I ett mejl till SvD skriver dock UD:s presstjänst att regeringen starkt fördömer dessa handlingar och de inte återspeglar regeringens åsikter. Hade det stannat där vore det väl en sak, men UD fortsätter med att förklara att sådana handlingar inte har någon plats i Sverige eller i Europa.
Genast spelar det mindre roll att UD tidigare i svaret pliktskyldigt framhållit att Sverige har en grundlagsskyddad rätt till mötesfrihet, yttrandefrihet och demonstrationsfrihet. Man fortsätter ju med att förklara att koranbränningar inte har en plats i Sverige.
UD bör genast förklara om man faktiskt menar vad man skriver. I praktiken innebär det ett erkännande att dessa handlingar bör förbjudas. Om de inte har någon plats alls i vårt samhälle finns det faktiskt inga egentliga skäl att inte kriminalisera dem. Man hade kunnat säga många saker, men man valde att säga detta.
Anser regeringen att det är befogat att vrida tillbaka klockan och införa blasfemilagar i Sverige? Ska vi inskränka yttrandefriheten för heliga ting – och var tänker man sig att den gränsen ska gå? Ska vi även göra avkall på mänskliga rättigheter för kvinnor och homosexuella?
Det är gott och väl att regeringen är angelägen om att gå med i Nato. Men det finns ingen anledning att i ett svep kasta ut allt vad svenska värderingar heter.