Statistiken i den nya rapporten från Brottsförebyggande rådet, Brå, om invandring och brottslighet, borde inte komma som en överraskning. Slutsatsen är att utrikesfödda och deras barn är överrepresenterade i brottsstatistiken, även om man justerar för socioekonomiska faktorer.
Trots att det fanns två tidigare rapporter från 1996 och 2005, har det funnits en konflikt om Brå över huvud taget ska göra en uppföljande rapport. Justitieminister Morgan Johansson (S) avfärdade behovet av en uppföljande rapport senast 2018, vilket också hans företrädare Beatrice Ask (M) gjorde 2011. Det är inte regeringen som har beställt rapporten, i stället har myndigheten själv tagit initiativ till den.
Grundläggande för att kunna lösa problem är att ha problembilden klar för sig. Därför är det rimligt att expertmyndigheten tog initiativ till rapporten, när politiken inte gjorde det.
Rapporten visar att 8 procent av alla utrikesfödda över 15 år har misstänkts för brott, att jämföras med 3,2 procent för födda i Sverige med svenska föräldrar. Av de som är födda i Sverige av två utrikesfödda föräldrar har 10,2 procent misstänkts för brott.
Det intressanta är att inrikesfödda med utrikesfödda föräldrar i högre utsträckning är brottsmisstänkta än de som är utrikesfödda. Andra generationen är alltså mer brottsaktiv än den första. Utvecklingen borde ha varit den motsatta om integrationen hade fungerat. I stället har vi fått en segregation i utanförskapsområden som i längden leder till parallellsamhällen.
Det behövs kraftfulla åtgärder för att fånga upp personer på glid och förebyggande insatser för att fler unga inte ska hamna i kriminella kretsar. Förskolor, skolor och socialtjänst måste få tillräckliga resurser.
Staten måste ta ett större ekonomiskt ansvar för vissa sociala insatser, såsom tvångsplaceringar av barn och ungdomar, genom att helt eller delvis finansiera detta. Kommuner ska inte behöva välja mellan skola och sociala insatser. Kostnaderna är för stora för enskilda kommuner att hantera.
Samtidigt måste dåliga förebilder bort från gatorna. Bland unga får inte gangsterromantik i utanförskapsområden bli en konkurrent till en bra skola med framtidstro. Det finns bara ett sätt att motverka detta: att inkapacitera den som utgör en sådan förebild. Den görs enklast genom att kraftigt skärpa fängelsestraffen för den som begår brott.
Om vi väntar kommer Sverige att falla isär.