Flickan, som i ett reportage i GP kallas Julia, fördes ur landet en dryg vecka innan förvaltningsrätten fastställt LVU-beslutet (16/5). I bakgrunden låg en lång utredning där socialtjänsten gjorde bedömningen att ingen av föräldrarna är lämpade att ta hand om Julia. Mamman flydde med dottern till en turistort utanför EU och det är oklart om barnet haft någon riktig skolgång under de fem år man vistats utomlands. Eftersom de lokala myndigheterna inte samarbetat blev det omöjligt att hämta hem Julia.
Grunden till att mamman så länge kunnat finansiera sitt uppehälle i utlandet beror på en teknikalitet i Försäkringskassans rutiner. Julias mamma uppbar en regelbunden ersättning från Försäkringskassan. Hade mamman varit häktad och frihetsberövad i Sverige hade den ersättningen stoppats efter 60 dagar. Men när hon nu var häktad i sin utevaro, misstänkt på sannolika skäl för grov egenmäktighet med barn, kunde utbetalningarna fortsätta. Detta eftersom det inte kommer någon avisering från Kriminalvården när en person häktas i sin frånvaro.
Det finns inte tecken på att just detta fall berörs av en hederskontext. Det verkar snarare handla om social dysfunktion. Men eftersom situationen och tillvägagångssättet är snarlik den för hedersutsatta barn som slussas ut ur landet, belyser den även deras situation. 2022 fördes minst 139 hedersutsatta barn ut från landet. Hade det kunnat förebyggas med starkare bidragskontroller?
Enligt regeringen uppgår felaktiga betalningar från välfärden till en kostnad på mellan 15 och 20 miljarder per år. Enligt Försäkringskassans egen statistik polisanmäldes utbetalningar till utlandet motsvarande en miljard kronor förra året. Alla fall är säkerligen inte av samma karaktär som Julias, men hennes fall blir en symbol för allvaret med sådana här byråkratiska tillkortakommanden.
Regeringen har flera gånger betonat hur allvarligt man ser på brott i välfärden. Därför har man inrättat utbetalningsmyndigheten, som ska förebygga och förhindra felaktiga utbetalningar. Dessutom utreder man hur sekretessen myndigheter emellan ska kunna lättas på för att möjliggöra för mer informationsdelning. Det är på tiden, för det är orimligt med en ordning där en enkel aviserings vara eller icke-vara kan vara av livsavgörande skillnad för ett försvarslöst barn.