I efterföljande interpellationsdebatt om extremismkopplingar i svenska skolor och förskolor klumpade utbildningsminister Anna Ekström (S) ihop extremismen med andra kvalitetsproblem genom att härleda problemet till rätten att driva friskolor. För att få bukt med huvudmän och ledningar med extremistisk agenda måste regeringen dock sätta fingret på extremismen – inte hela friskolesfären.
Lösningen ska enligt Ekström vara hårdare kvalitetssäkringar och ledningsprövningar, ett stärkande av skolors demokratiuppdrag och striktare regler för konfessionella skolor. Det utbildningsministern missar är att ledningar med ofta islamistisk agenda inte bara har slarvat litegrann utan lär sig att navigera genom de svenska systemen med ett högre syfte.
Vill extremisterna undvika att väcka misstanke döper de sin förskola till ”Snödroppen”. Om huvudmän ska granskas hårdare med underlag från bland annat Polismyndigheten och Kronofogden placerar gruppen den laglydigaste i fronten. Om man ska ha striktare regler för konfessionella skolor, då slutar de att kalla sin skola för konfessionell. Här har också den pedagogiska omsorgen blivit ett kryphål, eftersom den inte har samma ägar- och ledningsprövningar. Detta outtröttliga snirklande runt systemet från en särskild grupp behöver regeringen erkänna för att kunna förhindra.
I stället sysslar regeringen med kollektiv bestraffning. Särskilt de konfessionella skolorna, mot vilka regeringen verkar bedriva häxjakt, drabbas hårt även om de är välfungerande. Detta medan de som utgör det egentliga problemet i fråga om extremism lägger kraft på att finta sig förbi byråkratin i högre utsträckning.
Det som inte får glömmas är att en islamistisk grupp som vill driva en skola eller förskola har en värderingsagenda som inte bara tar sig uttryck i undervisningen. Det kan inte jämföras med någon som inte når upp till en viss kvalitet på grund av lathet eller bristande resurser. Det hjälper därför inte att godtyckligt täppa till hål i lagstiftningen.
När skolor och förskolor som drivs av personer med extremistisk agenda gång på gång lyckas få tillstånd och bidrag av det offentliga kommuniceras att samhället godkänner deras agenda. Regeringen behöver därför skyndsamt erkänna särställningen problemen med extremistiska skolledningar utgör. Det är svårt att lösa ett problem de ansvariga inte vågar formulera.