När EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen i onsdags höll sitt första stora linjetal för unionen kom hon genast in på social trygghet och trygg försörjning. Hotet om en europeisk minimilön som regleras av EU har tagit ytterligare ett steg mot att förverkligas.
Den bakomliggande idén, att vilja skydda människor från riktiga usla löner, är det inget fel på. Men en europeisk minimilön är och förblir en riktigt dålig idé. De flesta medlemsländer har redan en minimilön medan länder som Sverige har andra lösningar som ger väsentligt bättre utfall för löntagarna.
Därtill kommer också det faktum att EU:s medlemsländer befinner sig i olika utvecklingsfaser. En minimilön måste sättas på en nivå som är rimlig i de fattigare EU-länderna, annars kan den inte fungera. Därmed blir golvet alldeles för lågt i övriga länder. Det svenska systemet med enhetliga löner i hela landet normerat efter storstädernas effektivitet har gjort många verksamheter omöjliga i stora delar av landet. Att göra motsvarande på EU-nivå är betydligt mer skadligt ändå.
Att EU enligt fördragen saknar rätt att reglera lönenivåer är också ett bekymmer i sammanhanget.
Utöver allt detta riskerar förstås införandet av en europeisk minimilön att innebära vad som vänligt kan kallas för en utmaning av den svenska arbetsmarknadsmodellen där parterna själva avtalar. Det är förvisso rimligt att påminna sig om att den svenska modellen redan har begränsats kraftigt – av Socialdemokraterna. Ett utmärkt exempel på detta är lagen om anställningsskydd. Ett annat är semesterlagen som också visar hur normerande minimilagstiftning kan bli.
Den svenska modellen har alltså varit kraftigt kringskuren i decennier vid det här laget och varje försök att ändra på den saken och ge tillbaka makten till parterna möts med domedagsvrål från LO, som var emot inskränkningarna från början. Möjligen får vi se samma utveckling beträffande minimilönen på sikt. Det skulle inte förvåna.
Det är också värt att komma ihåg att precis som det var S som inskränkte den svenska modellen tidigare är det S som nu har arbetat för den här utvecklingen inom EU. 2017 höll regeringen ett "socialt toppmöte" i Göteborg som fortfarande används som motiv för att driva på utvecklingen i den här riktningen. Då varnades för att detta skulle inträffa, men S ignorerade varningsropen. Nu har processen inletts för att flytta makten över den svenska arbetsmarknaden till Bryssel.