Förslaget är i form av ett direktiv, som i sin tur ska leda till lagstiftning i medlemsländerna. Riktlinjerna är att minst 40 % av det underrepresenterade könet måste vara representerat i icke-verkställande styrelser (i börsnoterade bolag), eller 33 % bland alla styrelseledamöter.
Företagen förväntas också vara öppna med sina interna procedurer och de som inte följer riktlinjerna riskerar kännbara konsekvenser.
Ända sedan nationalstatens uppkomst i Europa har kön och familj varit reglerat ovanifrån. I många fall är det det som bidragit till dagens ojämlikheter eftersom kvinnor länge var uteslutna från både arbetsmarknad och politiskt inflytande. En lärdom från historien bör vara att dessa frågor bäst hanteras nedifrån och upp.
När det gäller EU som institution finns det områden där samarbeten mellan EU-länder är välkommet och positivt. Hur könsfördelningen ser ut i bolagsstyrelser är inte ett sådant. Det är ett område som påverkas av länders olika förutsättningar, marknader och kulturer. Till exempel är det stor skillnad i vilken familjepolitik olika länder har, samt vilka möjligheter som finns för barnomsorg och föräldraledighet.
Direkt efter en pandemi, i en skakig ekonomi och under brinnande krig i Europa borde EU prioritera bättre vad de lägger tid och resurser på. Förslaget om kvotering hjälper inga av dessa områden, snarare tvärtom. EU:s huvudsyfte är att bevara freden i Europa, energin borde läggas på det så länge kriget pågår.
Medlemsländerna behöver involvera sig mer i EU-politik så de kan sätta krav på vilka områden där överstatlighet och ideologi får ta över. Få röstar i EU-valen och folket får därmed en dålig representation i EU. Avståndet mellan Bryssel och vanliga människor i Europa växer.
Högre press på EU från medlemsländerna kan förhoppningsvis leda till att EU:s organisation förbättras och att resurserna börjar gå till kärnområden i stället för perifera frågor.
En så komplex fråga som könsfördelning kan inte beslutas ovanifrån. Statens reglering av kön har historiskt sett lett till mer ojämlikhet än jämlikhet. Förslaget är dessutom en tvångströja på företagen, vars verklighet ser olika ut. I stället borde människor ges förutsättningar att få de jobb och de liv de önskar – oberoende av kön. Det görs bäst om makten flyttas närmare hemmen, och längre bort från Bryssel.