Bland annat för att den förbjuder försäljning av mjölk och kött från djur som betat röjda marker även där avskogning inte är ett problem. Till exempel Sverige.
Avskogningsförordningen skulle också ha krockat EU:s naturrestaureringslag, som kräver att Sverige återställer stora arealer igenvuxna betesmarker. Produkterna från de extra 300 000 nöt som skulle behövas för ändamålet hade inte fått säljas. Ena handen kräver vad den andra förbjuder.
Efter kritiken föreslog EPP, den grupp i EU-parlamentet där M och KD ingår, att avskogningsförordningen skjuts upp ett år. Man föreslog också ett antal ändringar, bland annat att det ska finnas så kallade säkra länder som inte ska omfattas av så hårda krav. En linje som fick gehör (ATL 21/11).
Beslutet möttes snabbt av kritik. Bland annat från WWF som fokuserade på regnskogen. ”De senaste månadernas bränder i Sydamerika saknar motstycke, människor har varit utan dricksvatten, grödor har förstörts och djur har brunnit upp i lågorna. Och avskogningen är en av de största bakomliggande drivkrafterna till skogsbränderna. Att då föreslå att urholka EU:s lag mot avskogning är fullständigt oansvarigt", förklarade organisationens skogsexpert Per Larsson.
Kritiken är vilseledande. EU är inte en tillräckligt stor aktör för att göra skillnad på världsmarknaden för de produkter som främst driver avskogning i länder som Brasilien och Argentina – soja, nötkött och cellulosa.
70 procent av nötköttet Brasilien producerar konsumeras inom landet. Lejonparten av exporten, värd mer än tolv miljarder dollar, går till Kina, följt av Förenade Arabemiraten och USA. Lägg till knappa elva miljarder dollar för export av kyckling och gris. För gris är Kina störst köpare. Mycket kyckling går till Kina, Japan och Saudiarabien, även om Nederländerna och Storbritannien också köper en del.
Landets sojaexport beräknas i år uppgå till 58 miljarder dollar. Kina köper mer än 70 procent. Skogsexporten varierar mellan åtta och tio miljarder dollar, där cellulosa är största produkt. Kina köper ungefär hälften. Likadant är det för Argentina.
Vad EU-länderna vill och gör påverkar alltså inte regnskogen särskilt mycket. Enbart Brasiliens export av soja och kött motsvarar Estlands och Lettlands sammanlagda BNP. Lägg därtill att en del av den soja som används för foder i EU inte får odlas på mark som röjts efter 2009.
Att ändra förordningen är därför inte ett hot mot regnskogen. Den binder bara ris åt egen rygg.