Las-frågan har varit oerhört märklig på många sätt. Dels är det väldigt sällan man se en så stor och inflytelserik organisation som LO försöka göra sig så irrelevant som möjligt, dels hör det inte till vanligheterna att se Socialdemokraterna köra över LO på det här viset.
Redan när LO hoppade av förhandlingarna stod det klart att de ingående förbunden inte var enade. IF metall var tämligen öppet med att man hellre ville vara med och diktera villkoren och Kommunal svävade betänkligt på målet. Lika uppenbart var förstås att flera förbund ansåg att själva situationen i sig innebar ett slags krigsförklaring från politiken och att man inte tänkte vara en del av det. Detta gjordes klart i tämligen aggressiva ordalag.
Det finns dock ett problem med att stå utanför en strid. Det skjuts ändå och du kan fortfarande bli träffad, men du har inget att skjuta tillbaka med. Du är inte herre över ditt eget öde längre. Det är en fråga om självbevarelse. I Christopher Nolans The Dark Knight finns en scen där Heath Ledgers Jokern dödar maffiabossen Gambol. Efter dådet förklarar Jokern för Gambols tre hantlangare att en av dem kan få gå över till hans sida. Han bryter en biljardkö i två delar och kastar ned den spetsigare av dem på marken mellan de tre. Så vitt känt var det ingen av de tre som försökte sig på taktiken att tjura i ett hörn med hänvisning till att vederbörande inte accepterade situationen.
Men LO försökte. Även efter att en överenskommelse träffats mellan PTK och Svenskt näringsliv. Splittringen inom LO växte men förbunden som helt ville stå utanför drog alltjämt det längsta strået. Så inte längre.
I går meddelade Metall och Kommunal att de ansluter sig till överenskommelsen och därmed tar en aktiv del i utformandet av det kommande lagförslaget. "För oss är det alltid rätt att sätta oss vid förhandlingsbordet om det gynnar våra medlemmar", förklarade Kommunals förhandlingschef Johan Ingelskog. Självbevarelse är en stark drivkraft och när det börjar blåsa ordentligt ärr det förnuftigt att se till det egna huset.
Fackförbundens främsta ansvar är och bör förstås vara att ta till vara och främja medlemmarnas intressen. Om samarbetet inom LO blir alltför mycket av ett hinder för detta bör det vara självklart att det får stå tillbaka. Så agerar förbunden i vanliga fall. Det är därför vi har sett en lägre grad av facklig samordning i senare års avtalsrörelser.
Det verkar troligt att avhoppet har föregåtts av ett ickeföraktligt mått av press från statsminister Stefan Löfven (S). När de två förbund som samlar 60 procent av LO:s medlemmar är med blir det påtagligt svårare att anklaga Löfven för att köra över facken.
Den tydligaste vinnaren är dock Annie Lööf (C) som nu kräver att överenskommelsen blir lag rakt av. Inga fler krusiduller. Samma sak hörs från L, men detta är inte enbart positivt för Nyamko Sabuni (L) som nu blir av med sitt främsta svepskäl för att bända sig loss från januariöverenskommelsen. Också Vänsterpartiet tappar i sin position. Möjligen kan nya partiledaren Mehrnosh Dadgostar kämpa för att göra splittringen inom LO till en klyvning, men det har små chanser att lyckas.
Utanför partipolitiken är dock arbetsmarknaden främst att gratuleras. Behovet av en reformerad arbetsrätt är enormt och att de två överlägset största LO-förbunden är med på tåget gör saken avsevärt mycket bättre. Det skapar tillförsikt och trovärdighet samt kanske viktigast av allt minskar risken för konflikter. IF metall och Kommunal tar ansvar för både partsmodellen och sina medlemmar. Det är mer än vad som kan sägas om resten av LO.