Men medborgarskapet är en juridisk konstruktion som främst reder ut vilka skyldigheter och rättigheter en individ har i förhållande till staten.
När dåvarande integrationsminister Erik Ullenhag (L) skrev på SvD Brännpunkt år 2012 att medborgarskapet kunde användas för att främja en gemenskap möttes han av skepsis. Sedan dess har dock debatten mognat och att ställa krav på svensk- och samhällskunskaper för svenskt medborgarskap är inte längre kontroversiellt. Det finns till och med en statlig utredning som föreslår det.
En gemenskap som grundar sig på en nationell identitet behöver inte vara lika med etnisk identitet, vilket diskussionen ofta har utgått ifrån i Sverige. Sverige har långt fram i historien varit ett homogent land, men är inte det längre.
Hur skapar man då en känsla av sammanhållning i ett land som präglas av stor invandring? Det försöker Stefan Olsson, fil. dr i statskunskap och regionråd (M) i Region Uppsala reda ut i boken Folk och Fosterland – om gemenskap och identitet i Sverige, som tidigare har getts ut i rapportform på tankesmedjan Timbro under titeln Det nya folkhemmet (2017).
Gemenskap är något som människor själva måste vilja uppnå och arbeta för. Samtidigt finns det saker som staten kan göra för att underlätta detta. Olsson lyfter fram språket, statliga ceremonier och symboler, kulturarvet och svensk historia som nycklar som kan underlätta för människor att hitta punkter av gemenskap att knyta an till i ett pluralistiskt samhälle, utan att det inkräktar på någon annans frihet att själv välja hur den ska leva sitt liv.
På flera områden kan arbetet i dag förstärkas, till exempel för att tillgängliggöra det svenska kulturarvet för nyanlända.
Och visst finns det mycket som tyder på att Sverige skulle tjäna på en gemenskap där alla kan känna sig hemma, med en nationell identitet som är välkomnande och inbjudande men samtidigt erkänner olikheter. En möjlig förebild på området är USA där olika grupper deltar i nationella festhögtider, men samtidigt förvaltar sina egna kulturella arv.
Stor mångfald i samhället kan behöva balanseras med ett mer omfattande arbete för gemenskap. Krav om språk- och samhällskunskap för medborgarskap är bra första steg, men mer kan göras för att främja en bättre gemenskap mellan etniska svenskar och invandrare. Det vore värdefullt för integrationen, men framför allt leder gemenskap till ökad tillit och omsorg för sin nästa.