"Det är för oss obegripligt att regeringens beslut inte kan anses strida mot någon rättsregel". Det sade Karin Lexén, Naturskyddsföreningens generalsekreterare, till SVT efter att Högsta förvaltningsdomstolen godkänt Beowulf minings bearbetningskoncession. Ett uttalande som säger det mesta.
Motståndet från bland annat Naturskyddsföreningen handlar förstås inte om en juridisk bedömning av regeringens agerande när den för två år sedan beviljade koncessionen. Agerandet bygger på en politisk uppfattning, en antipati gentemot gruvor i största allmänhet. En vilja att naturen ska lämnas orörd. Och det får man givetvis vilja och anse, men det blir problem när man blandar ihop sin ideologi med juridik.
Vi ska vara glada att det har bedrivits gruvverksamhet så pass länge i Sverige.I över 1 000 år har vi brutit malm och producerat metaller. Det första kända malmprovet i Gällivare malmberg togs på 1660-talet. Genom hela vår historia har vi förstått värdet av de tillgångar som väntar på oss under marken, och vi har förstått att utvinna dem. Det ska vi vara glada för. Den svenska gruvnäringen är en stor del av Sveriges framgångssaga som nation.
Om vi inte hade hållit på så länge hade vi nog däremot inte lyckats börja nu. Vi har snärjt in oss i en snårig lagstiftning som nog bara fungerar hjälpligt tack vare att vi faktiskt har haft gruvor så länge. Vi vet att vi kan, vi vet hur duktiga vi är på det och vi vet vad det betyder. Det är därför fyndigheter och utvinning av värdefulla ämnen och material också är ett riksintresse, precis som rennäringen.
Rennäringen ska respekteras, men avvägningar måste göras mellan olika intressen. Det går inte att flytta malmfyndigheter, de finns där de finns. Det är bara att acceptera. Det finns många verksamheter som stör rennäringen som vi kan styra över, såsom vindkraft. Där bör betydligt större hänsyn tas.
Inte heller Unescos invändning att gruvan skulle hota världsarvet Laponia enbart genom att existera i närheten imponerar. Det måste krävas mer än så. Norrbotten kan inte förvandlas till ett museum. Det måste få vara en levande del av Sverige. Allt annat vore oacceptabelt mot människorna som bor och verkar här.
Än är det långt kvar till en gruva och det lär ta sin modiga tid det också. Men ett första viktigt hinder är åtminstone passerat. Och det är till glädje för alla här.