Medan Anders Ågren, förbundsordförande i Västerbotten, höll sitt välkommen till Umeå-tal försvann den blå himlen och staden sveptes in i ett vitt töcken. Inom en halvtimme hade det värsta givetvis gått över även om det fortsatte att snöa lågintensivt ett bra tag. Men kanske gav det ändå en ledtråd om vad som väntade.
Partierna vill förstås alltid att det de gör ska uppfattas som viktigt, men det kändes onekligen ändå som att partiordförande Ulf Kristersson i sitt inledningstal ansträngde sig maximalt för att förstora upp betydelsen av just den här partistämman. Han pratade om hur man om många år skulle se tillbaka och minnas beslut som fattades här och prata om vilka som faktiskt var med. Låt oss nöja oss med att konstatera att det är aningen långsökt att föreställa sig detta.
Partistämmor minskar i betydelse när partier sitter i regeringen, särskilt när partiet är det bärande i en regering. Dels har man fullt sjå att genomföra den politik man gick till på, dels utvecklas politiken i realiteten huvudsakligen som ett svar på händelser utanför ens kontroll. Det är dock intressant att se hur stor vikt som läggs vid att framhålla att man vill ha högt i tak, att man från partiledningens håll verkligen vill ha interna debatter och att många röster ska göra sig hörda. Det är onekligen något nytt.
Under Fredrik Reinfeldts tid vid makten var det precis tvärtom. Ingen skulle sätta sig upp mot partiledningen. Det spelade ingen roll om man var riksdagsledamot eller enkel medlem i en lokalförening – alla skulle ställa sig i led bakom partiledningen. Det var vansinnigt nervöst.
Skillnaden måste sägas vara till Ulf Kristerssons fördel. Ett parti med ett levande idéarbete även i regeringsställning är en enorm styrka. Men det kommer att bli krävande. Moderaterna är sannerligen inte överens om allt.
Det märks särskilt i fråga om vindkraften. Bara dagar före stämman gick Norrköpings kommunalråd Sophia Jarl ut med att kommunen säger nej till en stor vindkraftspark i havet utanför Arkesund. Samtidigt försöker regeringen gå i mitten av energipolitiken.
Kanske beror den överintensiva entusiasmen på något så banalt som att man är orolig för att opinionssiffrorna ska smitta av sig på partisterna runt om i landet. Hellre en bred debatt än sura miner?
Oavsett vilket skulle det kunna bli livat i helgen, men det är ju vad partiledningen har bett om.