Flera yrkeshistoriker har genom åren noterat hur underutforskat partiets förflutna är. Nu har det dock kommit en bok som fogar en viktig pusselbit till Moderaternas moderna historia. Boken heter Per Unckel: Den pragmatiske visionären som förändrade Sverige, och är utgiven av Svensk Tidskrift.
Under de tre partiledarna Gösta Bohman, Ulf Adelsohn och Carl Bildt genomgick Moderaterna något av en guldålder. Från att ha varit så gott som uträknade på 1960-talet reformerades det gamla Högerpartiet till ett modernt liberalkonservativt parti och blev den drivande kraften i samhällsutvecklingen.
Per Unckel var med under hela den perioden. Han blev ordförande för Moderata ungdomsförbundet 1971, året efter att Gösta Bohman valts till partiledare. Med rötterna i det liberala Östergötland passade Unckels ideologiska profil väl in i omdaningen av partiet. Han stannade kvar som MUF-ordförande till 1976. Riktigt känd för svenska folket blev han dock först i samband med kärnkraftsomröstningen 1980. Unckel fick då – bara 32 år gammal – vara kampanjgeneral för linje 1, som var den mest kärnkraftsvänliga linjen.
När Carl Bildt tog över partiet 1986 gjorde han Per Unckel till sin partisekreterare. Därmed fick Unckel en central roll i partiet fram till dess att man vann regeringsmakten i valet 1991. Då blev Per Unckel utbildningsminister. Från hans tid på utbildningsdepartementet är hans namn förknippat med friskolereformen.
I slutet av 1990-talet var Unckel gruppledare för Moderaterna i riksdagen. Han lämnade i samband med katastrofvalet 2002, och blev fem år senare landshövding i Stockholm. Per Unckel avled på posten som landshövding 2011, bara 63 år gammal.
Boken om honom är skriven i nio kapitel av olika författare, bland andra Lars Niklasson, Stig-Björn Ljunggren och Ulla Hamilton. Förordet är skrivet av Ulf Kristersson.
Ett starkt genomgående intryck av Per Unckel verkar ha varit hans optimism och framåtanda. Den smittade av sig och kom att känneteckna partiet under hans aktiva år. I boken framgår att en starkt bidragande orsak till Unckels framtidsoptimism var att han inte såg Sverige som en isolerad ö, utan som en del av Norden och Europa.
Per Unckel fick aldrig möjligheten att ta ställning till vår tids problem och utmaningar. Men hans optimism och förmåga att se de långa linjerna hade behövts.