Processionen gick från Stockholms synagoga till riksdagshuset. Statsministern gick längst fram, sida vid sida med oppositionsledaren Magdalena Andersson (S) och Judiska Centralrådets ordförande Aron Verständig.
Flera statsråd och partiledare, från vänster till höger, vandrade bakom dem. En symboliskt viktig markering om enighet mot den öppna antisemitismen som har synts på svenska gator efter Hamas pogromer i Israel den 7 oktober. De vittnesmål som nu blivit offentliga är värre än våra värsta mardrömmar.
Därför kan ingen glömma bort bilderna på hur den bestialiska terrorn firades med fyrverkerier, bilkorteger och jubel i svenska städer. Sympatisörerna finns mitt ibland oss.
Att antisemitismen visar sig offentligt må ha skakat om dem som varit ovetande. Sanningen är att den utvecklingen har pågått länge. Förekomsten av antisemitism i vardagen har påtalats av judiska organisationer under många år. Nu kommer den upp i ljuset för alla att se.
Efter den 7 oktober har situationen bara blivit värre. Och enligt en undersökning från Judiska Centralrådet uppger åtta av tio svenska judar att vissa områden mer otrygga än andra. Framför allt nämns Malmö, förorter med stor befolkning med ursprung i Mellanöstern, storstäder och platser med stora folksamlingar. Närmare hälften av tillfrågade judar har diskuterat att lämna Sverige.
Det är en skamfläck att situationen har blivit så allvarlig. Regeringen har tidigare meddelat att man skjuter till pengar för att öka säkerheten vid judiska institutioner. Det är nödvändigt att det görs. Men det bekämpar inte de antisemitiska tankarna och attityderna. Därför är det viktigt att visa enad front mot judehatet, över alla partipolitiska gränser.
Kippavandringen tänder ett litet ljus när vi går in i chanukka-tider – den judiska ljusfesten. Under åtta kvällar – i år mellan den 7 och 15 december – tänds åtta ljus. Ett för varje dag till minne av återinvigningen av templet i Jerusalem år 164 f.Kr. Oljan för att hålla templets lampor tända räckte bara för en dag. Men Gud såg till att oljan räckte för att hålla ljuset levande i åtta dagar, tills den nya oljan kom.
När tiderna är mörka blir de tända ljusen ännu viktigare. I år när världen sett judar utsättas för det värsta attentatet sedan Förintelsen symboliserar de någonting mer. Medan ljusen brinner har Sverige ett viktigt löfte att förnya: aldrig igen. Och aldrig igen är nu.