Intervjun med statsminister Stefan Löfven i Aftonbladet i går är intressant dels för att den är lång, dels för att statsministern flera gånger far med osanning, vilseleder och låter bli att svara på frågor. Utläggningen på slutet om hans försök att koppla av lite tillsammans med hustrun är genuint trevlig, men det avhjälper inte intervjuns många sämre kvaliteter.
Det hela inleds med att Löfven påstår att S har varit tydligt emot ett volymmål eftersom det skulle vara emot asylrätten och den allmänna moralen. Det är nonsens. Både i så måtto att det volymmål som Moderaterna förespråkar inte strider mot asylrätten, och att S självt förespråkade ett riktmärke till samma effekt och verkan tills regeringspartnern Miljöpartiet var på vippen att lämna regeringssamarbetet.
Sedan hävdar statsministern att regeringen "fått" frågan om Preems raffinaderiutbyggnad på sitt bord. Att frågan har hamnat hos regeringen trots att Mark- och miljööverdomstolen har avgjort saken är dock helt beroende av att regeringen beslöt att ta över den för att kunna stoppa det trots att lagen säger att det ska vara tillåtet.
Därpå behandlas regeringens krishantering. Löfven får frågan om inte det stora antalet döda är ett underbetyg för välfärdslandet Sverige. Statsministern svarar då att välfärden har fungerat. Han vill ha beröm för att regeringen skyddar undersköterskatiteln och hyllar att antalet intensivvårdsplatser mer än fördubblades på kort tid.
Löfven säger även att regeringen tidigt sade till kommunerna: "Vi tar varenda kostnad!" Det hade nog landets kommuner uppskattat, men det har regeringen fortfarande inte sagt. I slutet av mars lovade civilminister Lena Micko (S) mer stöd till kommunerna men ville inte prata om hur mycket eller vilken form det skulle ta. Det vill man fortfarande inte.
Vidare påstår statsministern att den svenska strategin har varit att begränsa smittan så mycket som möjligt. Likafullt har konsekvent andra hänsyn tagits, exempelvis dröjde rekommendationer om hemarbete av socialpolitiska skäl. Den enda konstanten i agerandet förefaller ha varit att inte överbelasta sjukvården, vilket också har lyckats. Att skydda äldre har inte varit i närheten lika prioriterat och har heller inte lyckats alls.
Detta är inte tolkningar och kan heller inte bero på okunskap, Löfven leder trots allt regeringen. Intervjun bestående inslag är längtan efter lugn och ro. Vill han verkligen leda landet längre?