Det var Moderaternas Kristoffer Sundström som låg bakom motionen som ville utreda möjligheten att låta upphandla hela eller delar av kommunens sophämtning. Moderaterna menar att det mycket väl kan finnas en chans att få en ännu mer effektiv sophämtning samtidigt som man tar steg för att visa att företag är en både naturlig och positiv del av Luleå. Alltså är det värt att utreda. Detta fick stöd av såväl Centerpartiet som Sverigedemokraterna.
Kommunstyrelsens ordförande Carina Sammeli lovordade underlaget som tjänstemännen tagit fram. Mycket bra och informativt, mässade hon. Sedan förklarade Sammeli att hon vill avslå motionen inte för att hon är emot att konkurrensutsätta Lumire i sak – naturligtvis inte – utan för att det är ett dåligt tillfälle att göra det. Avfallsbranschen står inför stora förändringar med ny lagstiftning och en branschpraxis i förändring. Inte bara skulle en konkurrensutsättning i det här läget störa själva förändringen. Förändringen gör det också väldigt svårt att upphandla. Man vet helt enkelt inte exakt vad man ska upphandla.
Det ska visserligen erkännas att Luleå inte direkt har gjort sig känt som svenska mästare i upphandling. Men att upphandla avfallshämtning som sker i enhetlighet med gällande lagstiftning kan ändå inte vara omöjligt. Låt vara att avtalet bör ta hänsyn till eventuella förändringar i kostnaderna för att utföra uppdraget.
Sedan svängde debatten in på ett sidospår efter att Mathias Karvonen (V) lyfte perspektivet att avallshantering är en extra svår bransch att upphandla eftersom den är särskilt brottsutsatt. Jonas Brännberg (SAV) tog vid och hänvisade till den neapolitanska maffian Camorran och tv-klassikern Sopranos. Sen var det kört. Efter att denna i och för sig underhållande pseudodebatten var över förtydligade Karvonen att han inte menade mer än att det bara är något man också bör ha i åtanke. Han får dock skylla sig själv om han känner att han missuppfattades, han avslutade sitt första inlägg om brottsligheten med att han i vart fall skulle ha ont i magen.
Mer avslöjande var Sammelis invändning att motionen inte behövs eftersom Lumires styrelse har mandat att konkurrensutsätta bolaget bäst det vill. Varför Lumire skulle vilja göra det, särskilt som styrelsen domineras av den styrande majoriteten, är milt uttryckt oklart. Där har M rätt. Politiken måste ta ansvar för detta. Så skedde givetvis inte.