En pånyttfödd 37-årig Roger Federer hade två matchbollar i egen serve, men det hela slutade med att en överjävligt stadig Novak Djokovic knep turneringssegern i fem set. Det var en mycket välspelad, jämn och minnesvärd tillställning, där den bäste till slut avgick med vinsten.
Den ack så elegante Federer uttryckte efteråt att han ska göra sitt yttersta för att glömma den tunga förlusten. Han hade dock säkert velat spela om finalen redan dagen efter, och slå sin bittre rival Djokovic. Men det är smått omöjligt att föreställa sig att Federer hade ställt upp på att möta Djokovic med någon slags på förhand given fördel.
I Sydafrika har regeringen föreslagit en ny lag som ska tvinga arbetsgivare med fler än femtio anställda att jobba för en personalstyrka som ska spegla samhället vad gäller hudfärg och kön. Lagen syftar bland annat till att stärka integration och mångfald.
Kvotering kan framstå som ett enkelt och relativt snabbt sätt att komma tillrätta med mer eller mindre uppenbara historiska orättvisor. Och visst har exempelvis somliga etniciteter, religionsutövare och för all del kön stött på strukturell patrull genom århundradena. Men att världen varit orättvis bör inte innebära att det föreligger skäl att bygga in orättvisor i våra system nu. Att aktivt och medvetet diskriminera individer som rimligtvis inte kan klandras för hur samhället var uppbyggt för femtio eller tvåhundra år sedan är orättfärdigt. Dessutom är människor först och främst just individer med unika egenskaper, och inte sin hudfärg eller sitt kön.
Kvotering skadar både individers rättigheter och arbetsgivares intressen, då mindre lämpade kandidater under processens gång tränger ut vassare förmågor. Det är tveksamt om denna uppenbara orättvisa, och det sämre resultat den leder till, stärker integrationen i samhället. Kvotering är också ett slag mot näringsfriheten. Den inkräktar på företagsledningars rätt att själva bestämma vilka man vill anställa, utifrån vad man tror är bäst för den egna verksamheten.
En Wimbledonfinal är rättvis. Den är vacker, opartisk och skoningslös. Den bäste vinner alltid i slutändan. Så fungerar all toppidrott, i varje fall om man räknar bort Luleå Hockeys finalförlust mot Färjestad i maj 2022. Och så borde arbetsmarknaden också fungera. Alla bör vara välkomna att kämpa sig fram med kompetens och erfarenhet som redskap. Att snedvrida konkurrensen och frångå principen om tävling på lika villkor är ingen god idé.