Ledare: Emma Wiesner ska göra energipolitiken sexigare i EU

EU har höga ambitioner i klimatfrågan. Nu har nya europaparlamentarikern Emma Wiesner (C) anslutit till det arbetet, efter att partikollegan Fredrick Federley lämnade sina politiska uppdrag. Wiesner är utbildad energiingenjör och kommer bland annat att arbeta i utskotten för miljö och industri.

Mediebilden av Centerpartiet domineras av partiledare Annie Lööf. Hur förhåller du dig till partiledningen från Bryssel?
– Det är viktigt att vi har en bra dialog med partiet hemma, men jag känner mig också trygg med att jag har fått en egen plattform för min politik.
– Hela anledningen till att jag klev in i EU-valrörelsen var för att jag tyckte det saknades starka företrädare i miljö- och klimatfrågan – både inom partiet och i svensk politik överlag. Jag har ju alltid sett mig själv som en sakkunnig teknisk expert, som kanske kunde hjälpa någon annan med politiken. Men sedan fanns det inte riktigt någon sådan företrädare som ville profilera sig i miljöfrågan. Centerpartiet har en grön logga, men vi har inte pratat så mycket om vad vi vill göra för miljön. Så därför lade jag fram mitt namn.

Vilka delar av miljöfrågan är viktigast för EU just nu?
– Nu när EU har uppdaterat utsläppsmålen har man sagt att vi ska omförhandla allt som rör utsläpp. De kommande två åren har därför stor betydelse. De viktigaste frågorna är då utsläppshandeln, direktivet om förnybar energi och taxonomin där EU listar vad som räknas som hållbart. I förslaget till taxonomi som finns nu faller både svensk vattenkraft och bioenergi utanför. Det är min första viktiga fråga att se till att det svenska energisystemet finns representerat fullt ut.

Hur blev det så med taxonomin?
– Expertgruppen som har jobbat med taxonomin har bara två personer som kommer från energisidan. Men generellt är energipolitiken viktigast på miljöområdet. Det är min uppgift att göra energipolitiken sexigare, så att fler intresserar sig för den.

Finns det några frågor inom miljöområdet som EU ska hålla sig borta ifrån?
– Jag tror ju på subsidiaritet, att politik ska hanteras på lägsta möjliga nivå. Därför är det ganska få frågor som ska hanteras på EU-nivå. Men i miljö- och fiskefrågor är det ändå relevant eftersom problemen är gränsöverskridande.
– Överlag behöver den politik man har sagt är nationell kompetens vara kvar på nationell nivå. Hur varje lands energisystem ser ut ska vara nationell angelägenhet, och likaså hur man förvaltar skog. Då ska det inte plötsligt bli EU-politik.

Vilken roll bör EU spela för att få ned utsläppen globalt?
– EU har större potential än vi tror globalt. Fler produkter kan börja koldioxidmärkas i Europa, och sedan få genomslag globalt eftersom standarden då redan finns tillgänglig. Min ambition är att ha ett globalt pris på koldioxid. Det vi kan göra för att nå det är att koppla ihop vår utsläppshandel med andra motsvarande system. Klimatet är en global utmaning, så det är globalt vi måste lösa den.

Det är mycket fokus på vilka ambitioner EU ska ha i klimatfrågan. Hur ser du på förhållandet mellan ambitioner och metoder för att faktiskt få ned utsläppen?
– Det är otroligt viktigt att man kopplar mål till handling. Därför är jag glad att EU nu ska se över lagstiftningen efter att nya mål har satts. Vi måste prioritera resultat.
– Det är en styrka att vi har satt klimatmålen tillsammans, men vi kan också tillsammans se över möjligheterna att nå dem. Ett EU-gemensamt system för utsläpp är jätteviktigt. En annan fråga är elnätet och förutsättningarna för transmission. Ett väl fungerande elnät rör mer än bara ett land. Taxonomin är ett bra initiativ, men den måste gälla på riktigt. Innovationsfonden är också bra, så att varje land inte behöver uppfinna hjulet på egen hand.

Hur ser du på din politiska framtid?
– Den har ju bara börjat. Jag har ju alltid lyckats kombinera politik och teknik. Om jag kommer stanna i politiken är för tidigt att säga, men jag trivs i en miljö där jag får jobba med båda områdena.