Målet med det fullskaliga angreppet från den blodtörstige tsaren var att på mycket kort tid betvinga Ukraina. President Volodymyr Zelenskyj och resten av ledarskiktet skulle likvideras och Ukraina intas i princip inom loppet av en vecka. Ett svagt och splittrat väst skulle varken vilja eller kunna göra något.
Så gick det som bekant inte. Zelenskyj överlevde och gick från att vara en potentiellt marginell figur i Ukrainas historia till att bli en stor ledare i en oerhört svår tid. Inte heller föll Ukrainas försvar samman som ett korthus. Den ryska aggressionen avstannades och i stället inleddes ett långt och brutalt övergrepp mot Ukrainas folk och nation.
Men inte bara det. Väst stod inte handfallet. Hjälpen började komma tämligen snabbt, inte minst från Storbritannien som vägrade att se på när en vännation mördades av Kreml. Vissa var långsammare. Sveriges dåvarande statsminister Magdalena Andersson (S) inledde med att svamla om att det skulle vara olagligt för Sverige att stödja Ukraina med krigsmateriel. Hon tvingades ändra sig men den svenska hjälpen var begränsad och saktfärdig. Lyckligtvis ändrades denna prioritering i samband med maktskiftet i Rosenbad hösten 2022.
Hur mycket det än finns att säga om hur olika länder agerat i olika situationer var det övergripande ändå tydligt att väst stod enat bakom Ukrainas krig för inte bara frihet utan även överlevnad. Vi vek inte ned oss utan jobbade tillsammans. Så starkt har väst inte upplevts på länge. Inte nog med att Nato inte försvagades, alliansen växte sig starkare med Sverige och Finland som strategiskt viktiga nya medlemmar.
Putins mål, såväl på marken i Ukraina som i världspolitiken, föll ett efter ett. Ekonomiska sanktioner har inte tagit livet av den ryska ekonomin men åsamkat den oerhörd skada. Putin själv är numera internationellt efterlyst för krigsbrott.
Men så kom presidentvalet i USA och med det Trump. Och nu rasar det västliga samarbetet ihop. Europa kan inte stödja Ukraina ensamt. Vi har inte materielen. Kanske kan vi ta över det ekonomiska biståndet fullt ut. Men inte mycket mer än så.
Förhållandena på marken i Ukraina är bättre än de framstår i den svenska rapporteringen. Framsteg görs hela tiden. Detta är ett krig vi kan vinna, men vi håller på att välja att förlora det. Det är i sanning deprimerande.
Men tills så sker måste vi göra vad vi kan för att undvika det. Än är slaget inte förlorat och Ukrainas framtid är vår.
Slava Ukraini!