Magdalena Andersson (S) presenterade i går vad som kan bli hennes sista budget som finansminister. Vid vårändringsbudgeten nästa år kan hon mycket väl vara partiledare och tvingas se hur någon annan leder finansdepartementet. Om hon klarar av att släppa loss någon annan där. Det är inte självklart.
För Andersson har trivts bra som finansminister. Som nu då hon helt på eget bevåg hittade på ett reformutrymme på 74 miljarder kronor. Det är inte illa. Särskilt inte när Konjunkturinstitutet bedömde samma utrymme till cirka 40 miljarder. Men Andersson gillar att spendera andras pengar så varför inte öka statsskulden extra mycket?
En del inslag i budgeten är närmast skrattretande. Socialminister Lena Hallengren (S) talade sig varm om de stora satsningarna på vården. Som att regeringen satsar två miljarder kronor på att hantera kostnaderna för den uppskjutna vård som covid-19 har gett upphov till. Två miljarder kronor. Det är förvisso en hygglig slant för vem som helst men det är en försvinnande lite summa i sammanhanget.
Region Norrbotten som tack vare omorganisationen har resurser att använda sig av externa operationer håller just nu på att genomföra en upphandling av detta för en halv miljard kronor. Detta för en region som har ungefär 250 000 invånare. Om Norrbotten är någorlunda genomsnittligt skulle det innebära att kostnaden för hela landet skulle hamna på 40 gånger så mycket, det vill säga 20 miljarder kronor. Och då är ju detta inte något som täcker hela vårdskulden utan en del av det.
Därtill kommer Socialdemokraternas storsatsning familjeveckan. Föräldrar med barn mellan 4 och 16 ska få tre dagar var per år som de kan stanna hemma med sina barn med 80 procent av sin lön. Det är nog uppskattat på sina håll, men det är en dyr reform och det i ett läge när vitala samhällsfunktioner inte fungerar. Försvaret är sedvanligt underfinansierat och gängen utmanar statsmaktens anspråk på att styra hela riket.
Magdalena Andersson har på eget bevåg hittat på pengar att spendera men lyckas ändå inte förmå sig att prioritera de områden där behovet är akut. Det visar på en omognad bortom problemet regeringen har att tillgodose Centerpartiets och Vänsterpartiets diverse önskemål.
Sverige förtjänar och behöver en bättre budget än vad regeringen har presterat. Lyckligtvis är det långt ifrån självklart att riksdagen röstar igenom den. Än lever hoppet om något bättre.