Nyligen krävde liberalerna Romina Pourmokhtari och Simona Mohamsson i en debattartikel i SvD att ekocid, även kallat miljömord, införs som brott (4/6). Som grund för sitt krav anger duon Rysslands förstörelse av natur i Ukraina. ”Om ekocid blir ett eget brott på högsta internationella nivå kan det för första gången skapas ett juridiskt ramverk som tvingar förbrytaren att betala”, skriver de.
Liberalerna vill därför att ekocid skrivs in i Internationella brottmålsdomstolens Romstadga. ”En röst på Liberalerna i EU-valet är en för ett starkare Europa som med kraft kan se till att Rysslands storskaliga miljöförstöring ska kunna straffas på riktigt”, skriver duon.
Det är inte helt lätt att bli klok på vad L är ute efter. Först och främst för att EU inte är en part till Romstagdan. Sedan för att stadgan rör specifika och mycket allvarliga brott mot de mänskliga rättigheterna. Den ger Internationella brottmålsdomstolen rätt att pröva folkmord, brott mot mänskligheten, krigsförbrytelser och aggressionsbrott.
Eftersom det är individer – inte stater – som åtalas går det inte som L hävdar att tvinga Ryssland att betala även om ekocid skrivs in i Romstadgan. Dessutom är de exempel Pourmokhtari och Mohamsson lyfter fram, Rysslands förstörelse av dammar och minering av mark, till stor del redan krigsbrott.
Det är också vanskligt att tilldela naturen mänskliga rättigheter. De mänskliga rättigheter som Romstadgan tar upp bygger på vår förståelse för medvetande och moralisk kapacitet. Men naturen har varken det ena eller det andra. Att tillämpa mänskliga rättigheter på berg eller skogar blir i bästa fall en symbolhandling utan praktisk tillämpbarhet, i värsta fall problem. Inte minst eftersom vårt välstånd och överlevnad bygger på utnyttjande av naturresurser.
För även om L anför storskalig miljöförstöring som grund för sina krav sällar partiet sig till en åsiktsgemenskap med betydligt lägre tröskel för vad som borde vara brottsligt. Liberalerna ställer sig i en ringhörna där konventionellt jordbruk likställs med judeutrotningen och skogsägare med Herrens befrielsearmé.
Och eftersom naturen inte kan föra sin egen talan i domstol måste en tredje part göra det. Även om jurister är bättre än aktivister som känner sig manade att representera naturen, är risken för godtycke och manipulation alldeles för stor.
Vi ska skydda och värna naturen. Det går alla tiders utan att ge den rättigheter som inte kan förverkligas.