Du glömmer väl inte bort din lokala krögare?

Om vi vill ha kvar ett levande samhälle även efter den här krisen måste vi anstränga oss för att stödja det lokala näringslivet.

Mycket kan sägas om den legendariske, irländske författaren Brendan Behan, men han förstod vikten av att stötta det lokala kroglivet.

Mycket kan sägas om den legendariske, irländske författaren Brendan Behan, men han förstod vikten av att stötta det lokala kroglivet.

Foto: AP/TT NYHETSBYRÅN

Ledare2020-03-17 03:00
Detta är en ledare. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är oberoende moderat.

Att säga att den irländske författaren Brendan Behan (1923-1964) levde ett alkoholstint liv vore en underdrift. Åtta år gammal var han på väg hem tillsammans med sin farmor när en förbipasserande sa att det var sorgligt att se ett så vackert barn deformerat. Farmodern fräste genast: ”Hur understår ni er? Han är inte deformerad, han är bara full!”

Behans engagemang i Irländska republikanska armén föranledde ett par fängelsevistelser. Ulf Nilsson beskriver i Bråkstakarna (Bra böcker, 1981) hur Behan fick jobb som målare efter att han släppts ut i samband med en allmän amnesti. Det gick så där. Episoden är mest känd för hans vädjan till sin chef: ”Ge mig inte sparken! Tänk på att fem små barägare är beroende av mig.”

Det är förhoppningsvis få av oss som på egen hand har en så kraftig inverkan på det lokala kroglivet. Men när vi alla antar en mer eremitartad livsstil blir effekterna högst påtagliga. Många restauranger och krogar riskerar att gå under i samband med coronakrisen. Vill vi inte vakna ur denna slummer till ett dött samhälle måste såväl vi matgäster som företagen och staten agera.

Vårt ansvar som konsumenter är att inte sluta stödja våra lokala företagare. Vi kanske slutar att gå ut och äta men det finns gott om alternativ. Såväl hämtmat som utkörning är beprövade möjligheter och kan vara nog så viktiga för att hålla humöret uppe såväl i hemmet som på krogen. Vi sitter alla i samma båt och måste hjälpas åt för att klara av detta.

Uppgiften för företagen blir att göra det möjligt för oss att stödja dem. Inför möjlighet att köpa med mat hem, se till att vi kan betala på avstånd. Finns det kanske till och med möjlighet att köra ut mat i någon utsträckning?

Somliga tar emot donationer i form av digitala besök. Luleå hockey har ”sålt” biljetter till fans som inte kunde gå på matchen som spelades utan publik. Runtom i landet swishar folk sina stamcaféer motsvarande belopp de brukar handla för nu när de sitter och dricker sitt kaffe hemma.

En annan möjlighet är att använda någon av de insamlings- och stödsidor som finns för att låta kunder stödja företaget under krisen i utbyte mot en brakmåltid när krutröken har skingrats. Eller att sälja kuponghäften som kan användas från och med i höst.

Staten bör å sin sida överväga att tillfälligt ändra reglerna och tillåta alkoholförsäljning i samband med köp av hämtmat. En stor del av krogarnas intäkter kommer från alkoholförsäljningen och den dyker när vi inte äter på plats.

Krogarna skänker liv och glädje. Låt dem överleva coronakrisen.