Sverige och Finland fördjupar sitt militära samarbete och ska ingå ett värdlandsavtal. Därmed kan de båda länderna snabbare och lättare hjälpa varandra när det behövs genom att förband ska kunna utföra sina uppgifter på den andra statens territorium. Det är utmärkt, men också otillräckligt.
Försvarsminister Peter Hultqvist (S) presenterade nyheten i en debattartikel i Dagens Nyheter (29/7). Hultqvist gör som han brukar och hyllar Sveriges internationella militära samarbeten. De är grunden för att bygga säkerhet i en modern värld, och det är förstås rätt och riktigt. Samarbetet med Finland är viktigt, för båda länderna. Det är också Sveriges mest långtgående samarbete, något ministern ofta påtalar. Sverige och Finland ägnar sig till och med åt operativ planering av gemensamt agerande i krig.
Att detta är enastående i raden av svenska militära internationella samarbeten säger det mesta man behöver veta om den svenska försvarsförmågan. Och försvarsministern artikel visar hur verklighetsfrämmande regeringen politik är.
Alla är tämligen överens om vikten av samarbeten. Vi kan inte försvara oss själva utan är beroende av hjälp om situation uppstår. Regeringen är dock av uppfattning att detta inte innebär att Sverige bör ingå i samarbeten där den hjälpen garanteras och för den delen övas på så att den går att genomföra.
Det stannar dock inte där. Hultqvist skriver att alla våra samarbeten har för avsikt att höja tröskeln för en eventuell angripare, samt att "tillsammans skapa en starkare militär förmåga handlar om att sända tydliga säkerhetspolitiska signaler". Den tydligaste signal som regeringen skickar genom Sveriges samarbeten är dock att vi inte är med i Nato. Samarbetet med Finland har blivit en ursäkt för regeringen att inte gå med i Nato, eller att ens diskutera saken.
Politiken går igen på hemmaplan. Regeringen vägrar konsekvent att skjuta till de medel som behövs för att skapa det försvar som partierna i allt väsentligt är överens om att Sverige behöver. En del partier, mest notabelt Moderaterna och Liberalerna, vill gå ännu längre, men Socialdemokraterna är inte ens berett att finansiera det försvar partiet självt anser behövs.
Ord är en sak och handling en annan. I sitt agerande visar regeringen att den lever kvar i den eviga fredens vanföreställning. Att samarbeta med Finland är gott och väl, men inte på bekostnad av behövliga satsningar på Försvarsmakten och ett faktiskt Natomedlemskap.