Tidö-avtalet sätter en tydlig riktning för kärnkraftens betydelse i energipolitiken, med omedelbar planering av ny kärnkraft. Det är även Tidö-avtalet som är upprinnelsen till det nya styret för Vattenfall då partierna kommit överens om att en ny styrning av bolaget behövs för att bli ledande i utbyggnaden av planerbar, fossilfri elproduktion.
Strålsäkerhetsmyndigheten har därtill fått uppdrag att stärka sin kompetens inom strålskyddsområdet – välbehövlig uppsträckning med tanke på den kompetensflykt myndigheten brottas med (Fokus 27/10–22). Förhoppningen är att läroverken även sett vart tangenten lutar och ser till att det finns möjligheter att utbilda nya stjärnor inom denna framtidsbransch.
När den tidigare S/MP-regeringen år 2015 nominerade Tomas Kåberger, en känd kärnkraftsmotståndare, till Vattenfalls styrelse, var det ett tidigt tecken på att kärnkraften skulle fasas ut (SvD 3/4). I kölvattnet straffbeskattades kärnkraft samtidigt som vindkraft fick såväl skattebefrielse som subventioner. Kärnkraftsreaktorerna betecknades därmed som olönsamma och med det som motiv lades kärnkraftverk ned “av marknadsmässiga skäl”.
Det är därför ett välkommet besked att regeringen nu väljer att plocka in kärnkraftsexperten Ingemar Engkvist i Vattenfalls styrelse (TN 14/5). Vattenfall driver fortfarande fem kärnkraftsreaktorer och det, tillsammans med ambitionen att bygga ut, gör Ingemar Engkvist till ett lysande val med sin gedigna kompetens inom området.
Utbytet av delar av styrelsen har väckt starka reaktioner hos oppositionen som kallar agerandet för “politisk utrensning” (SVT 16/4). Det är i så fall samma typ av “politisk utrensning” som den tidigare regeringen gjorde år 2015 – kritiken är därmed helt i andan “det är ok när vi gör det”. Det är inte heller helt lätt att förstå brösttonerna när Mikael Damberg (S) nu meddelar att S också vill ha mer kärnkraft. (SvD 15/5)
Låt oss vara tydliga, det är inte på något vis konstigt att en regering – oavsett politisk färg – ser över vem som leder en myndighet eller ett statligt bolag.
Det är välkommet att regeringen följer upp sina ambitioner i Tidö-avtalet och ser till att förutsättningarna för kärnkraft förbättras. Vattenfalls skuta är efter åratal av politisk felnavigering på väg att ändra färdkurs, det behövdes bara en tydlig kompass och rätt styrmän vid rodret.