Utredningen som beställdes av förra regeringen borde aldrig ha kommit till, eller i alla fall skrotats efter regeringsskiftet. Regelverket kring etablering av vindkraft är ett lapptäcke som saknar både funktionalitet och förutsägbarhet. Det krävs ett rejält omtag där allt görs om, inte en utredning för att fortsätta lappa och laga.
Det betyder inte att de två stora förslagen i utredningen helt saknar förtjänster. Det föreslås dels att boende inom en radie om tio gånger vindkraftverkets totalhöjd får rätt till ersättning, dels att vindkraftsoperatören blir skyldig att inom ett år från verkets driftsättning lösa in bostäder inom en radie om sex gånger verkets totalhöjd.
Det är just den här sortens siffersatta förutsättningar och gränsdragningar som behövs. Med klara förutsättningar vet både den som vill bygga vindkraft och boende redan på förhand vad som gäller.
Att principerna är goda betyder emellertid inte att förslagen är tillräckliga. Radien är för snäv och ersättningen om några enstaka promille av verkets intäkt är otillräcklig. Den fungerar inte som styrmedel eftersom den inte påverkar investeringsviljan och upprätthåller dessutom det skeva styrkeförhållandet med närboende som den svagare parten. Det ska vara helt okej att bygga vindkraft, men då får man betala bättre. Den föreslagna ersättningen ska också begränsas till två verk. Inte hela parken. Även när det gäller inlösen av fastigheter är radien för snäv.
Förslagen löser således en del av problemen med vindkraft i och med att det blir lite mindre intressant att bygga i befolkade trakter. De löser emellertid inte problemen med elförsörjningen eftersom verken i stället kommer byggas i glest befolkade trakter. Till exempel norra Sverige. Eftersom vi inte kan föra över mer el från norr till syd och all den el som produceras här ändå kommer gå till den expanderande industrin tar förslagen inte landet ur energikrisen.
Kommunerna kommer också fortsätta känna hårt tryck från invånarna att säga nej. Detta försöker utredaren lösa genom att ge kommunerna möjlighet att villkora sitt ja till vindkraft med att operatören ger pengar till ”lokalsamhället”. Eftersom ingen har officiellt mandat att föra lokalsamhällets talan sitter vindkraftsoperatörerna fortfarande med trumf på hand.
Utredaren vill också se att kommunen ska få pengar för att säga ja till vindkraft. Kommunerna beslutar i egenskap av myndighet, och det är horribelt att föreslå att myndighetsbeslut ska avgöras av hur mycket man betalar myndigheten.
Än värre är det att både miljöministern och statsministern tycker det är en bra idé. Att både utredare och ministrar vill upphäva myndigheters oväld och oberoende för att få mer vindkraft är otäckt. Det ska inte gå att muta sig fram.
Utredningen är alltså upplagd för att köra över folk. Landsbygden ska även i fortsättningen vara ett trasproletariat vars syfte är att försörja staden.