Det förlåtande regelverket måste skärpas, igen. Få utländska medborgare utvisas från Sverige, trots att de döms för allvarlig brottslighet. Av utländska medborgare som är folkbokförda utvisas endast 43 procent av de morddömda, 13 procent av de som är dömda för grovt narkotikabrott och 3 procent av de som döms för grov misshandel, enligt statistik från Brottsförebyggande rådet.
En omfattande utredning har nu lämnat sina förslag, som kan komma att råda bot på situationen. Utredningen föreslår att det ska bli möjligt att utvisa en person redan när straffvärdet uppgår till sex månader, i stället för ett år. Hedersbrottslighet ska också kunna ligga till grund för utvisning. Även kravet på synnerliga skäl för utvisning när utlänningen vistats länge i Sverige tas bort och i stället ska särskilt beaktas utlänningens etablering i det svenska samhället.
Det är bara svenska medborgare som har en ovillkorlig rätt att vistas i landet, vilket tillkommer den enskilde genom grundlagen. Om en utländsk medborgare, som har möjlighet att återvända till sitt hemland, gjort sig skyldig till så pass allvarlig brottslighet att han eller hon inte bör få stanna kvar i landet, bör personen utvisas.
I grund och botten handlar det om samma skäl till att vi över huvud taget delar ut fängelsestraff. Men framför allt handlar det om villkoren att få vistas i Sverige. En grundförutsättning måste vara att man följer svensk lag.
Förslagen i utredningen framstår som balanserade. Alla kan göra snedsteg som givetvis inte bör leda till utvisning. Ett brott bör ha en viss allvarlighet för att utvisning ska bli aktuellt. Därför är en sänkt straffvärdesgräns som sållar bort de flesta bagatellartade brotten, men fångar upp annan brottslighet, bra.
Det är även välkommet att utredningen föreslår att brottets karaktär ska kunna ligga till grund för utvisning i de fall straffvärdet understiger sex månaders fängelse. Hedersrelaterat våld och förtryck är ett stort samhällsproblem som orsakar stort lidande för de som drabbas.
Enligt utredningen har den senaste stora översynen och skärpningen av reglerna om utvisning på grund av brott från 1994 har inte haft någon konstaterbar effekt på antalet utvisningsbeslut. I en alltmer globaliserad värld med ökad personrörlighet ställs helt andra krav på utlänningsrättens reglering.
Det är dags för en befogad uppdatering och den som inte kan avhålla sig från brottslighet och inte är svensk medborgare bör förlora möjligheten att uppehålla sig i Sverige, för alltid eller åtminstone för en tid.