Enligt FN:s handels- och utvecklingsorgan UNCTAD kan inbromsningen kosta världsekonomin en biljon dollar. Skulle tillväxten sakta ner till 0,5 procent under 2020 blir kostnaden det dubbla.
Regeringar världen över har nu en svår balansgång. Problemet är nämligen att de båda kriserna inte låter sig lösas på samma sätt. Det går inte att minimera dödsfallen och den ekonomiska påverkan samtidigt, som en aktuell artikel i medicintidskriften The Lancet påpekar. Det finns flera tänkbara mål med arbetet mot coronaviruset – att minimera hälsopåverkan, att förhindra en epidemisk topp som överbelastar sjukvårdssystemet, att hålla påverkan på ekonomin inom hanterbara ramar eller att skjuta epidemin framför sig i hopp om att vaccin ska hinna utvecklas. ”Sådana mål är svåra att åstadkomma genom samma åtgärder. Därför måste man bestämma sig för vad som ska prioriteras.”
De regeringar som nu tvingas resonera i termer av mål och målkonflikter har inte nödvändigtvis vana av det. I en studie av målkonflikter när det gällde svininfluensan konstaterade forskare att nationella pandemiplaner sällan innehöll några tydliga formuleringar om vad som egentligen var det yttersta målet.
I den allmänna politiska diskussionen görs inte heller nu någon tydlig sortering av olika mål. Virusbekämpningen sker för sig, de ekonomiska stödinsatserna för sig. De senare kommer att bli betydande och betungande. Utbrottet av coronaviruset sker mot bakgrund en redan svag global ekonomi. En penningpolitik som redan var expansiv kommer att få göra ännu mer oortodoxa insatser för att hålla farten uppe i ekonomin.
Att det går att hejda viruset har Kina visat med vad WHO har kallat ”den mest ambitiösa, kvickaste och mest aggressiva” kampanjen för att hindra smittspridning i historien. Men det kostar. OECD har i en ny prognos justerat ner Kinas tillväxt 2020 med 0,8 procentenheter till 4,9 procent, att jämföra med 6,1 procent förra året – som redan det var den sämsta siffran på 30 år. Samtidigt har åtgärderna i Kina byggt på politiska förutsättningar som saknas i västvärlden.
Som forskarna i The Lancet påpekar kommer här privatpersoners fria agerande och egna tolkningar av myndigheternas råd att spela väl så stor roll som vad regeringarna gör. ”Att minska dödligheten kommer att prioriteras högst av privatpersoner; alltså måste regeringar få på plats åtgärder för att mildra den ofrånkomliga ekonomiska inbromsningen”, skriver de. Även på detta sätt kommer målkonflikten att göra sig påmind.