Visserligen lägger utredaren inga skarpa förslag om hur situationen ska hanteras. Men intentionen är tydlig – framöver ska hästnäringens gödselhantering regleras hårt.
Det är dock märkligt att så tidigt utgå ifrån att just lagstiftning behövs. Särskilt tre av förslagen har förskräckt hästnäringen. Det handlar om att det inte bör vara mer än 2–3 hästar per hektar, att mark inte ska få användas som hästhage i mer än tio år och att en hage inte ska få ligga i direkt anslutning till ett vattendrag eller annat ytvatten.
Om de förslagen genomfördes skulle det i det närmaste innebära en dödsdom för många hästgårdar, där marktillgången är begränsad.
I förlängningen hotar alltför stelbenta regler en särskild landsbygdstyp – de tätortsnära landsbygdsområden som under senare år har kommit att domineras av hästgårdar. Hela 76 procent av landets omkring 350 000 hästar finns i de områden som klassas som större tätorter eller tätortsnära områden.
Marken som tillhör dessa gårdar är inte på långa vägar tillräcklig för att det ska gå att bedriva ett konkurrenskraftigt lantbruk. Men intresset för hästar och den höga betalningsviljan som medföljer gör att bygderna blomstrar.
Och lantbruket lite längre bort – som har slutat med den gamla basnäringen mjölkkor – kan sälja foder till hästgårdarna. Det gör att åkrar där gräs växer bra, men där spannmålsskördarna inte blir tillräckligt stora, fortsatt kan brukas.
Samtidigt finns det skäl till att hästgårdarnas näringsläckage granskas. Åtgärderna för att minska övergödning har varit många och kostsamma för husägare med enskilda avlopp och inte minst lantbruket. Men i och med att många hästar hålls utanför jordbruksföretag – på fritidsbasis – omfattas inte de av de bestämmelser som ett lantbruk med djur måste följa kring stallgödsel. Och när antalet hästar sedan ett par år har överstigit antalet mjölkkor i landet framstår det alltmer som en orimlig ordning.
Icke desto mindre kan alltför kostsamma och hårda regler kring hästgårdars hantering av stallgödsel få förödande konsekvenser. Det riskerar att slå mot enskilda vars fastighet förlorar sin funktion och rasar i värde. Och om hästen måste lämna hagen går många miste om ett högt värderat fritidsintresse – som dessutom gör att annars helt urbana ungdomar får kontakt med djur och landsbygd.
Hästgårdarnas näringsläckage bör hanteras. Övergödningen behöver stoppas. Men allra helst utan tung lagstiftning.