Boden har något som Luleå saknar: maktskifte i samtiden. Till skillnad från Luleå där S har styrt obrutet hade Boden åtta år av moderatlett styre från 2003 till 2010. Något som har tjänat kommunen väl.
Ekonomin är en uppenbar faktor. Den moderatledda ledningen sanerade kommunens ekonomi. Skulderna var i princip borta och en resultatutjämningsfond med 170 miljoner kronor upprättad. Nu har varje bodensare återigen en kommunal skuld på gott och väl över 20 000 kronor. De spenderbyxor som S har haft på sig sedan dess är ett mode som inte hade varit möjligt utan Olle Lindströms (M) tid som kommunstyrelsens ordförande.
Att Boden snabbt kom långt med arbetet att starta en internationell utbildning beror ju också på att där tidigare har funnits en. Gissa när den startades.
En annan aspekt är tjänstemannakulturen. Bodens tjänstemän verkar vara betydligt mer flexibla och lösningsdrivna än sina motparter i Luleå. Även detta kan faktiskt delvis bero på att S inte har fått sitta i orubbat bo. När ett parti har makten för länge växer parti och förvaltning ihop i för hög utsträckning och kulturen blir än svårare att påverka.
Just inställningen i förvaltningen är en sak som Luleå återkommande presterar riktigt lågt i när företagen uppskattar kommunernas näringslivsklimat. Nyligen genomfördes en gemensam workshop kring grön omställningen mellan Bodens och Luleås kommunstyrelsers arbetsutskott. Än mer givande vore kanske att försöka skapa ett samarbete för att utbyta best practices på tjänstemannanivå.
Näringslivspolitiken är också något som tydligt skiljer kommunerna åt. Luleå business region har mer fungerat som en grindvakt än en möjliggörare. Verksamheten i Boden tog sin form under ett styre som mer innerligt tror på och uppskattar privat företagande. Nu har man lyckats landa den gigantiska H2 green steel-etableringen, men även tidigare var man mycket framgångsrika. Boden har bland mycket annat lyckats skapa en spirande spelindustri komplett med framstående utbildningar.
Ingenting är så enkelt som att en händelse påverkar allting annat och att inget annat spelar roll. Givetvis inte. Men det går heller inte att bortse från att Boden har ett betydligt bättre läge nu än kommunen skulle ha haft om det inte vore för att S fick vandra i öknen i åtta år. Det är en fördel som Luleå ännu inte har unnat sig.