USA:s allierade har för löften om att USA kommer att stanna i Nato och fortsätta vara en viktig allierad – så länge Europa börjar betala för sin egen säkerhet. Detta är förstås viktigt eftersom USA är mycket mer än Trump som bara kan styra i fyra år. Men just nu känns det ändå bitvis som att detta löfte inte är värt särskilt mycket.
För vad är det värt att ha en allierad som så uppenbart har övergett allt vad sanningen heter för att få som han vill? Trumps uttalanden om Ukraina och president Volodymyr Zelenskyj de senaste dagarna är bortom ögonbrynshöjare. De visar på en grad av förakt för både vänner och sanningen som vi aldrig borde behöva bevittna från någon som kallar sig en allierad.
Trump har inte antytt att Zelenskyj saknar demokratisk legitimitet, han har rakt ut kallat honom för en diktator. Trump har dessutom rakt ut sagt att det var Zelenskyj och Ukraina som startade kriget och att de får skylla sig själva.
Lögner. Lögner. Lögner. Rakt upp och ned. Lögner rakt i ansiktet på sina medborgare och på resten av världen. Lögner som enbart uppskattas i Ryssland. Vilket säkert är meningen.
Världen trodde att kravet på att det ska hållas val i Ukraina för att få till en fred kom från Ryssland. Trump säger i stället att det var hans idé. Naturligtvis. Vi har redan bevittnat hans förakt för demokratins spelregler i USA, så varför skulle han visar någon sorts respekt för demokratier i Europa?
Att Trump samtidigt som han säljer ut Ukraina och dess folk till Ryssland också försöker pressa på landet avtal om närmast fullständig kolonisering gör inte det hela mindre magstarkt. Försöken att få till avtal om naturtillgångar som sällsynta jordartsmineraler för astronomiska summor stannar förhoppningsvis där. Ukraina har inte råd att ge bort sina tillgångar – särskilt inte till någon som uppenbart saknar intresse av att stödja landet.
Den fred som Donald Trump nu skissar på är en dåres fred. Den är som att skjuta sin familj för att slippa försvara den. Det vore oacceptabelt inte bara för Ukraina utan för Europa. Allt det skulle göra är att ge Ryssland tid att bygga upp sina arméer igen för att gå till anfall på nytt. Kanske mot Ukraina, kanske mot någon annan. Allt vi vet är att så länge Vladimir Putin inte förlorar så har han vunnit. Det finns ingen säkerhet i Europa så länge Putin tillåts vinna på sin krigföring.
Det är lockande, och åtskilliga har fallit i fällan, att kalla Trump galen på grund av hans uttalanden. Hur lockande det än är hjälper det oss inte att förstå världen bättre. Han är inte galen. Han är megaloman, han ljuger med samma lätthet som andra andas och har ingen förmåga att saker i ett större sammanhang eller se komplexa följdverkningar. Impulskontrollen är obefintlig och han har ett väldigt ensidigt fokus. Det gäller särskilt i utrikespolitiken där det enda han ser är Kina.
Han är inte den första presidenten som vill fokusera på Kina. Obama gjorde det också men tvingades vända tillbaka blicken till Europa. Biden var också Europa trogen, inte minst på grund av kriget. Trump kunde inte bry sig mindre om Europa. Allt han bryr sig om är Kina. Där resten av världen – förvisso också fruktlöst – har försökt få Kina att sluta stödja Ryssland är Trump inne på att få Ryssland att sluta stödja Kina som han vill isolera i mesta möjliga utsträckning. Utspelen bör ses i det ljuset.
Därtill spelar det förstås roll att han har ägnat år åt att säga att kriget i Ukraina aldrig hade startat om han varit president och att han kan få stopp på det på en dag. Ukrainarnas ovilja att acceptera rysk överhöghet blir därmed en skymfning mot den uppblåste i Vita huset.
Även om varken EU eller Ukraina fick vara med i samtalen om Ukrainas framtid och även om den skisserade freden är värre än fortsatt krig för Ukrainas frihet finns det en fördel. Hur högt Trump än håller sig själv kan han inte avgöra frågan åt Ukraina. Han kan dra in USA:s stöd, vilket är uppenbart för alla att så kommer att ske. Men det är också allt.
Varken Europa eller Ukraina behöver acceptera det. Det är dags att Europa reser sig upp och tar ansvar för sin egen säkerhet. För tillfället får vi säga adjö till vår allierade på andra sidan Atlanten och ta hela smällen själva. Det är det värt. Ukrainas sak fortsätter vara vår. USA:s sak var vår, men nu får vi se hur kul det blir att ta sig an världens största socialistiska diktatur helt utan vänner.